Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne vakna och påminner henne om löftet. Hvad som af
Groa blifvit till stoft (er til moldar er komin) och hvad
som af henne lämnat denna människovärld och gått ner till
underjorden (er ór ljóðheimum liðin) enar sig på nytt under
inverkan af moderskärlekens kraft och sonens bön, och
Svipdag hör ur grafkammaren hennes röst, som spörjer, hvarför
han kommit. Han omtalar det ärende, som styfmodern ålagt
honom (str. 3, 4).
Rösten ur grafven bekräftar, att långa färdevägar
föreligga Svipdag, om det för honom ställda målet skall nås, men
den afråder honom icke från att följa styfmoderns bud, utan
låter honom veta, att om han själf bidar en lycklig utgång
på saken, skall nog nornan leda händelserna i deras rätta
fåra (str. 4).
Sonen ber då sin moder sjunga skyddande galder öfver
honom. Som mäktig af goda galdersånger har hon varit
ryktbar i mythen. Det är Groa, som sjunger läkegalder öfver
Thor, när han med sårad panna återvänder från striden med
jätten Hrungnir (Gylfaginning).
Groa uppfyller hans bön och sjunger ur grafven
skyddsgalder mot de faror, som hennes förutseende blick har
upptäckt på de vägar, som nu föreligga Svipdag: främst den
galder, som kan ingifva den missmodige och på sig själf
tviflande ynglingen mod och tillförsigt till egna krafter. Det är,
låter Groa förstå, samma galder, som en annan moder före
henne sjungit för en son, hvars krafter ännu voro opröfvade
och som likaledes hade en fruktansvärd uppgift att fylla. Det
är den galder, säger Groa, som Rindr, Vales moder, sjöng
för Ránr. Detta synonym till Vale är af sagohistoriskt
intresse. Saxo kallar Vale Bous, latiniserad form för Beowulf,
och Beowulfs grafhög är enligt den fornengelska dikt, som bär
hans namn, belägen på Hrones næss, Ránr’s näs. Äfven
här yppar sig således ett sammanhang mellan Vale och
namnet Ránr.
Groas andra galder innehåller en bön, att när hennes
son glädjelös vandrar sina stigar och ser hån och ondt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
