Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har Svipdag uppträdt mot denne senare och slutligen
öfvervunnit honom (se n:o 33).
Af det sätt, hvarpå Fjölsvinn emottager vandraren,
framgår, att »en thursafolkets anförare» ej har att påräkna
välkomsthälsning utanför en sådan borg som denna. Fjölsvinn
kallar honom ett flagð, en vargr, och råder honom att vandra
»fuktiga vägar» tillbaka, ty inom denna mur kommer en slik
alldrig. Emellertid synas de hårda orden denna gång icke
vara sagda på strängaste allvar, ty väktaren ger på samma
gång ett uppslag till samtal, i det han spörjer Svipdag om
hans ärende. Denne tillrättavisar väktaren för hans barska
sätt att emottaga honom, samt förklarar, att han icke ämnar
vända tillbaka, ty det är en skön syn han har framför sig,
då han skådar denna borg, och där månde han kunna lefva
lycklig.
Då väktaren nu spörjer honom efter föräldrar och slägt,
så ger han gåtor till svar. Sig själf, »thursafolkets anförare»,
frostmakternas förre bundsförvandt, kallar han Vindkall, sin
fader Vårkall, sin farfader Mycket-kall (Fjölkaldr). Detta
svar angifver tonen i hela det därpå följande samtalet, i hvilket
Svipdag är den frågande, på hvars spörsmål väktaren svarar
så, att han gifver personer och ting namn, som sällan äro
deras vanliga, men hänvisa på deras egenskaper.
Hvilken är nu den borg, framför hvilken Svipdag stannat,
och inom hvars murar han snart skall återfinna Menglad, den
af honom efterletade?
En slutgiltig utredning af denna fråga är af största vigt för
en rätt uppfattning af mythologiens händelser och
sammanhanget dem emellan. Man har hitintills — förvånande nog! —
antagit, att borgen är en jättes gård, ett tillhåll för thursar,
och att Menglad är en jättemö.
Svipdag har framför sig en tafla, som tjusar hans blick
och uppfyller honom med längtan att få stanna där för alltid.
Det är en ögongamman, säger han, från hvilken ingen gärna
afstår, som en gång sett någonting så ljufligt. Flere »salar»,
d. v. s. större boningshus eller palats med tillhörande »gårdar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
