Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro belägna på denna grund: salarne glänsa af guld, som
kastar återsken öfver planerna framför dem (garðar glóa
mer þykkja af gullna sali, str. 5). Ett af palatsen, ett
utomordentligt praktfullt (ett auðrann), omslingras af »vis
vaferlåga», och Fjölsvinn säger om detsamma, att sedan
urminnes tider har ett rykte gått bland folken om den
boningen. Han kallar den Hýrr, »den glädjande», »den leende»,
»den själslifvande». Innanför borgomgärdningen höjer sig en
kulle eller klippa, som sångens författare föreställt sig smyckad
med blomsterprakt eller på annat för ögat smekande sätt, ty
han kallar den ljúft berg: där ses den sköna Menglad sitta
som en bildstod (þruma), omgifven af älskliga diser.
Världsträdet, osynligt på jorden, ses af Svipdag här utbreda sina
med frukter (aldin) behängda grenar öfver alla land. I trädet
sitter hanen Viðofnir, hvars hela fjäderdrägt glänser som
guld (str. 19, 22, 23, 31, 32, 35, 49).
Det hela omgifves af en mur, »så stödd att han skall
stå lika länge som världen» (str. 12). Den är uppförd af
Lerbrimers (Ymers) lemmar och kallas Gastrofnir, »den som
tillbakavisar oinbjudne ankomlingar». I muren är anbragt
den af Solblindes söner förfärdigade konstrike porten, som
jag redan omtalat (se n:o 36). Svipdag, som varit i
underjorden och sett därvarande gudars salar och ásmegir’nas väl
skyddade borg (se n:o 53), beundrar muren och porten och
anmärker, att man hos gudar icke såg farligare anstalter (för
objudna gäster) än dessa (str. 9 — 12).
Porten vaktas af två »garmar», ulfhundar. Fjölsvinn
upplyser, att de heta Gífr och Geri, att de skola lefva och
bestrida sin väktaretjänst ända till världens undergång (unz
rjúfask regin), samt att de äro väktare åt väktare, hvilka
till antalet äro elfva (varðir ellifu, er þeir varða, str. 14).
Likasom nu den mythpersonlighet, som Svipdag träffat
utanför borgen, benämnes med Odens-epithetet Fjölsviðr,
så finna vi här den ene af borgens vaktande hundar
uppkallad efter den ene af Odens båda ulfhundar, Geri
(Grimnersm. 19). Sin vaktgöring, som icke upphör förr än med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
