Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världskvarnen, som står å Nidafjällen ofvan Natts sal, har här gifvit
sitt namn åt ängden där hon står. I Völundarkvida uppdyker
plötsligt Mimer-Niðaðr med hustru och dotter och beväpnade
njarer i de fjärran belägna frostiga Ulfdalarne, där Völund
tror sig säker, utan att man vet hvarifrån desse hans fiender
komma. Saken får sin förklaring därigenom, att herossagans
»Ulfdalar» hafva i mythsagan varit belägna i Nifelheim,
gränslandet till Mimers rike. Völund har, likasom »den luftige»,
smidt sitt svärd fyr nágrindr neðan; den senare har,
likasom den förre, blifvit, när hans vapen var färdigt, beröfvad
detsamma af en underjordsherrskare, hvars fränkor äro
nattdiser, och i den enes saga såväl som i den andres har en
af dessa nattdiser förorsakat en lemlästning genom senors
skadande.
Härmed varder det också begripligt hvarför Svipdag måste
genomvandra Nifelheim, »möta Natt å Nifelväg», besöka
världskvarnen, öfvervada Helfloder och sammanträffa med »den
vapenärade» Mimer själf. Vill Svipdag hafva det af »den luftige»
smidda svärdet, måste han vedervåga sådana äfventyr, emedan
svärdet förvaras i underjorden af en fränka till Mimer.
Herossagan om Völund är således i grunden identisk med
mythen om förfärdigaren af det svärd, som öppnar Asgard för
Svipdag. Den förra är endast en i kristen tid förnyad
upplaga af den senare. Völund är en gudafiende, en alffurste,
som svårt förnärmats af mäktigare väsen än han själf (se n:o
87); »den luftige» måste likaledes vara en gudafiende,
eftersom det vapen han smidt är farligt för världsträdets gyllene
hane och köpes af »de elfva väktarne» med Asgardsportens
öppnande och Menglads öfverlåtande som maka åt Svipdag.
På dess farlighet för Asgard måste också en antydan ligga i
Fjölsvinns ord, att den inom borgmuren belägna, af vaferlågor
omslingrade, bland folken sedan urminnes tider omtalade
herrliga sal, som kallas Hýrr, den glädjande», »den själslifvande»
— att denna sal sedan länge skälfver á brodds oddi, »å
vapen-udd» (str. 32). Något annat vapen kan här icke
menas än ett som inneburit de största vådor för gudarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
