Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hyndluljod); att han for bort i ett aflägset fjärran; att Fröja
då begrät honom och att hennes tårar vordo till guld, samt
att hon letade efter honom bland okända folk och under
många namn: Mardöll, Hörn, Gefn, Sýr (pros. Edd. 114).
För att erhålla ytterligare bidrag till mythen om Svipdag
hafva vi att vända oss till Saxo, där namnet Svipdag bör
förekomma som Svipdagerus, Óttarr som Otharus eller Hotharus,
och Ódr som Otherus eller Hotherus[1].
Det kan icke lida det ringaste tvifvel om att Saxos
Otharus är en ur gudamythen och den därmed sammanhängande
herossagan hemtad gestalt, enär det i de åtta första böckerna
af hans historia ej kan påvisas en enda personlighet, som
icke har sitt upphof därifrån. De till vår tid bevarade
mythkällorna känna emellertid icke mer än en enda Óttarr, och
han är densamme som vinner Fröjas hjärta. Redan detta
gör det till en skyldighet för mythforskaren att följa den
fingervisning, som härmed blifvit gifven, och tillse, om det
som Saxo förtäljer om sin Otharus bestyrker hans identitet
med Svipdag-Ottar.
Den danske konungen Syvaldus hade, berättar Saxo, en
utomordentligt skön dotter Syritha, som kom i en jättes våld.
Detta tillgick så, att det lyckades en kvinna, som var i
hemligt förstånd med jätten, att innästla sig i Syrithas förtroende,
upptagas till hennes tjänarinna och locka henne ut till
ett ställe, där jätten låg på lur. Denne ilade bort med Syritha
och dolde henne i en vild bärgstrakt. När Otharus erfor
detta, begaf han sig ut att söka den bortröfvade ungmön,
genomletade bärgets gömslen, fann den han sökt och dödade
jätten. Syritha var i ett underligt tillstånd, när Otharus
befriade henne. Jätten hade sammanslingrat och hopprässat
hennes lockar så att de på hennes hjässa bildade likasom
ett enda mycket hårdt ämne, som svårligen kunde utredas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
