Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som det af ytan ville synas, tillställdes ett låtsadt bröllop
mellan Otharus och någon ungmö, hvars namn och ställning
Saxo icke omtalar. När Otharus gick till brudsängen, var
Syritha, förmodligen som brudtärna, i hans närhet och lyste
honom. Ljuset eller blosset brann ned, så att lågan kom
intill hennes hand, men hon erfor ingen plåga däraf, ty hon
kännde inom sig en än mer brännande smärta. När då Otharus
bad, att hon skulle taga vara på sin hand, lyfte hon
ändtligen sin blick från marken, och deras ögon möttes. Därmed
var den öfver Syritha hvilande förtrollningen bruten: det var
tydligt, att de älskade hvarandra, och det låtsade brölloppet
förvandlades till ett verkligt mellan Syritha och Otharus. När
hennes fader erfor detta, vardt han intagen af vrede; men sedan
dottern förklarat allt för honom, vände sig hans harm till
nåd och bevågenhet, och själf gifte han sig därefter med en
syster till Otharus.
Med afseende på den person, som lockade Syritha i den
af jätten utlagda snaran är Saxo icke alldeles säker på att
det var en kvinna. Andra mena, säger han, att det var en
man i kvinnoskepnad.
Det har redan längesedan väckt mythologers
uppmärksamhet, att i denna berättelse sammanträffa två namn,
Otharus och Syritha, som synas visa tillbaka till mythen om
Fröja. Otharus är otvifvelaktigt en latinisering af Ottar, och
den veterligen ende, som i mythen burit detta namn, är, som
nämdt, Fröjas älskare och make; Syritha åter kan vara en
latinisering af Fröja-epithetet Sýr, i hvilket Saxo antagligen
trott sig finna en förkortad form af Syri (Siri, Sigrid). I Saxos
berättelse bortröfvas Syritha af en jätte (gigas) med tillhjälp
af en bundsförvandt, som han skaffat sig i Fröjas omgifning;
i mythen bortröfvas Fröja af en jätte och, såsom af Völuspas
ordalag framgår, likaledes med tillhjälp af någon i Fröjas
närhet varande bundsförvandt, ty det heter där, att gudarne
rådgöra om hvem det kunde hafva varit, som »gaf»,
utlämnade, Fröja åt jättens ätt (hverr hefði ætt jötuns Óðs mey
gefna). Hos Saxo är Otharus af lägre börd än Syritha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
