Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det vardt ett krig, hvari man skulle kunna tro, att människor
sammandrabbade med gudar. Ty Oden, Thor och gudars hälgade skaror
stredo på Balders sida. Thor hade en tung klubba, hvarmed han
krossade sköldar och rustningar och nedslog allt framför sig. Hotherus skulle
sett sin vikande här slagen, om ej han själf lyckats häjda Thors
framfart. Klädd i en ogenomtränglig brynja gick han mot Thor, och med
ett hugg af sitt svärd, som afskar skaftet, gjorde han dennes klubba
obrukbar. Då flydde gudarne. Därefter stormade Hotherus’ stridsmän
in på Balders flotta och tillintetgjorde henne i grund. I samma krig
stupade Gelder. Å ett bål, som uppsattes på Gelders skepp, bränndes
hans kropp på en stapel af fallne krigare, och Hotherus jordfäste
högtidligen hans aska i en stor välsmyckad grafhög. Därefter återvände
Hotherus till Gevarus, firade sitt bröllopp med Nanna, samt begåfvade
rikligen Helgo och Thora.
Men Balder gaf sig ingen ro. Krig uppstod på nytt, och nu var
det Balder, som segrade. Den slagne Hotherus tog sin tillflykt till
Gevarus. Det hände under detta krig, att vattenbrist uppstod i Balders här;
men denne lät gräfva djupt och öppnade nya källor åt sina törstande män.
Emellertid förföljdes Balder i nattens drömmar af spökelser, som
antagit Nannas skepnad. Hans kärlekstrånad förtärde honom så, att han
slutligen icke kunde begagna fötterna, utan måste nyttja tvespann eller
vagn vid sina färder.
Hotherus hade flytt till Sverige, där han bibehöll kunglig
myndighet, men Balder bemäktigade sig Seland och förvärfvade snart danernas
tillgifvenhet, ty han ansågs hafva krigiska förtjänster och vara en man
af stor värdighet. Hotherus hemsökte honom med nytt krig, men vardt
slagen på Jutland och måste ensam och öfvergifven återvända till Sverige.
Bedröfvad öfver sina nederlag, led vid lifvet och dagens ljus, drog han
till vildmarker och genomvandrade ytterst ödsliga skogsnäjder, som en
dödligs fot sällan beträder. Så kom han till en håla, hvari tre okännda
kvinnor suto. Af sådana hade han en gång fått den ogenomträngliga
brynjan, och han igenkännde dem för att vara desamma. De frågade
honom, hvarför han kommit till dessa ängder, och han förtalde dem huru
olyckligt kriget aflupit för honom. Han förebrådde dem, att de svikit
honom, ty de hade lofvat honom seger, men helt annorlunda hade det
gått. Kvinnorna genmälde, att han dock gjort sina fiender rätt mycken
skada, och att segern nog skulle tillfalla honom, om han lyckades
åtkomma den ovanligt ljufva underbara näring, som blifvit uppfunnen till
styrkande af Balders krafter. De lyckades därmed egga honom till nytt krig,
ehuru bland hans vänner funnos de som afrådde honom därifrån. Å ömse
sidor samlades härar, och det kom till en blodig slagtning, som ej var
afgjord, när natten inträdde. Hotherus’ oro hindrade honom sofva, och
han gick i mörkret ut att undersöka fiendens ställning. Hunnen fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
