Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Önskade svearne ännu en gud till de gamle, under hvilkas
beskydd landet så länge åtnjutit lycka, fred och öfverflöd,
så borde de fördenskull tillerkänna Erik, men icke den
främmande guden, den ära, som tillkommer landets
skyddsgudomligheter. Hvad mannen, som kom till Birka med denna
uppenbarelse, berättat, offentliggjordes och väckte mycken
rörelse i sinnena. När Ansgarius anlände, hade ett tempel åt
Erik redan blifvit uppfördt, i hvilket man egnade honom
löften och offer. Tilldragelsen, som här skildras, inträffade
under en tid, som förebådade en kris för den urgamla
Odensreligionen. Dess sista bållverk på det germaniska fastlandet
hade icke längesedan fallit genom Karl den stores seger öfver
saksarne. Ryktet om de grymheter, hvilka den söder- och
västerifrån framträngande lärans anhängare användt, för att
bryta de saksiska Odensdyrkarnas trohet mot sin religion,
hade säkerligen utbredt sig öfver Skandinavien och torde i
sin mån bidragit till den väldiga kraftansträngning, som de
nordiska folken i det nionde århundradet gjorde att hemsöka
och öfvervinna de till kristendomen öfvergångna germaniska
frändefolken på deras egna områden. Af icke ringa
mythologiskt intresse är att erfara, att trosifrige män bland svearne
hoppades kunna ingifva den gamla läran ny lifskraft genom
att bland gudarne upptaga Fröjas make, den mäst lysande
och af skalderna mäst firade bland mythens heroer. Jag
skulle icke anse omöjligt, att just detta försök gjorde Eriks
namn förhatadt bland en del af de kristne och föranledde,
att »gammel Erik» vardt ett namn på djäfvulen. Vita
Ansgarii säger, att det var djäfvulens eget verk, att Erik upptogs
bland gudarne.
Svipdagssynonymet Erik återuppdyker i den kristna sagan
om Erik vidförle (den vidtbereste), hvilken det lyckades att
uppleta och komma in i Ódáins-akr (se n:o 44). Detta är
ett minne af Svipdags besök i Mimers rike. Tillnamnet viðförli
har knutit sig till två Svipdagsnamn: man har Eirikr hinn
viðförli och Óðr (Oddr) hinn viðförli i de senare isländska
sagorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
