Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en man. Mannen hade tolf mans styrka, men kvinnan
var än starkare. Konung Thidrek och hans vän Hildebrand
lyckades efter en fruktansvärd strid nedlägga vidundren.
Kvinnan måste tre gånger dödas, för att lifvet icke skulle
återkomma i henne. Äfven detta drag förskrifver sig från
mythen om Angerboda, den tre gånger dödade.
Historia Pontificum (från medlet af 12:te århundradet)
vill veta, att hertig Wilhelm af Angoulème (andra hälften af
10:de århundradet) egde ett utomordentligt, af Völund smidt
svärd. Detta var dock icke det egentliga segersvärdet. Från
Jordanes’ historia kände man i medeltiden, att detta skulle
kommit i Attilas händer, och man frågade sig naturligtvis
hvart det sedan tog vägen. Sagor gåfvo svar på frågan. Svärdet
kvarstannade hos hunnernas ättlingar, ungrarne. Ungerske
konungen Salomons moder skänkte det till Otto af Bajern.
Denne utlånade det till markgrefven af Lausitz Dedi den yngre.
Sedan Dedi blifvit mördad, kom det till kejsar Henrik IV,
som skänkte det till sin gunstling Leopold af Merseburg. Vid
ett fall från sin häst sårades Leopold af svärdets spets och
dog af såret. Ännu i nyare tider trodde man på svärdets
tillvaro, och de funnos som ville veta, att hertigen af Alba
bar det vid sin sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
