Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klenoder modern lofvat honom eller att redogöra för de bragder
han utför med svärdet. Detta spelar i visan ingen roll; det
endast antyder, att händelser, som icke meddelas, tilldragit
sig, innan Sveidal finner den trånande mön. Ridande genom
skogar och öfver haf kommer han till det land, där hon har
sin borg. Utanför denna träffar han en herde, med hvilken
han inlåter sig i samtal. Denne upplyser honom om, att där
inne finnes en ungmö, som länge trängtat efter en ungersven
med namnet Sveidal, och att ingen annan än han kan komma
dit in, ty borgens plankor äro af järn, dess förgyllda port af
stål och innanför porten vakta ett lejon och en hvitbjörn.
Sveidal går fram till porten: då falla låsarne af sig själfva
bort, och när han kommer in på gården, falla vilddjuren
honom till fota, en lind med förgyllda blad bugar sig ned till
marken för honom, och den efterletade ungmön välkomnar
honom som sin make.
En af varianterna låter honom sporra sin häst öfver
borgmuren. En annan talar om sju vallgossar, som visa
honom väg till borgen och som egentligen äro »Guds änglar
under himmelen den blå».
Hästen, som bär sin ryttare, »öfver saltan fjord», är ett
minne af Sleipner, som Svipdag vid mer än ett tillfälle ridit,
och när det heter, att Sveidal på denna häst sprängde öfver
borgmuren, erinrar detta om Skirner-Svipdag, när han sätter
öfver stafgården kring Gymers bostad, och om
Hermod-Svipdag, när han sporrar Sleipner öfver muren till Balders
underjordiska borg. Herdarne, som äro »Guds änglar», hänvisa
till de i Fjölsvinnsmal omtalade väktarne, som äro gudar;
vilddjuren å borggården till de båda ulfhundar, som vakta
Asgardsporten; herden, som Sveidal träffar utanför muren,
till Fjölsvinn; linden med de gyllene bladen till Mímameiðr
och till guldlunden, som växer i Asgard. En af varianterna
låter två år förflyta, medan Sveidal letar efter sin utkorade.
Äfven från Tyskland hafva vi lämningar bevarade af
mythen om Svipdag och Fröja. Dessa lämningar äro visserligen
infogade i en byggnad, uppförd så att säga i äkta munkstil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
