Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men de visa icke dess mindre på otvetydigaste sätt, att de
äro hemtade från en af den hedniska mythologiens
sammanstörtade hvalfbågar. Vi återfinna dem i den gamla
medeltidsdikten om »Kristi osydde grå rock».
Hjälten i dikten är Svipdag, här kallad med sin faders
namn Orendel, Orentel, d. v. s. Örvandel. Fadern själf, som
säges vara konung i Trier, är uppkallad med ett annat namn,
hvilket redan i urgammal hednisk tid var ett synonym till
Örvandel och hvartill jag nedanför skall komma. Detta i
förening med den omständighet, att den yngre Orentels
(Sjvipdags) skyddspatron kallas »den helige Wieland» och således
bär namnet af en personlighet, som i mythen var, såsom
nedanför skall visas, Svipdags farbroder och hjälpare och
hvars svärd är Svipdags skydd och segerpant, bevisar, att
åtminstone i enstaka fall hafva icke blott mythens händelser,
utan ock dess namn och namnrelationer blifvit på ett
öfverraskande troget sätt genom århundraden bevarade i det tyska
folkets hågkomst.
Det ligger i sakens natur, att i munkdikten kan det icke
längre vara den unge Svipdag-Orentels uppgift att uppsöka
hednagudinnan Fröja och frälsa henne ur jättehand. I hennes
ställe uppträder en »fru Breyde», som är den skönaste af
alla kvinnor och den enda, som är värdig att vara den
unge Orentels maka. I den hedniska dikten är det ödesdisen
Urd, i den tyska medeltidsdikten Gud själf, som beslutat, att
Orentel skall hafva den skönaste kvinnan till maka. I den
hedniska dikten är Fröja, då Svipdag får åliggandet att uppsöka
henne, i jättevåld och dold någonstädes i Jotunheim, och det
är för världens bestånd af högsta vigt att kärlekens och
fruktbarhetens gudinna befrias ur frostmakternas händer. I den
tyska dikten, skrifven under intrycket af den kristna världens
bemödanden att återeröfra det heliga landet, är fru Breyde
en furstinna, som vistas i Jerusalem, omgifven och bevakad
af jättar, hedningar och tempelherrar, hvilka sistnämde, då
dikten fick sin nuvarande form, ansågos för djäfvulsdyrkare
och voro föremål för de rättrognes afsky. Till Svipdags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
