Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beläget vid Rhens strand och ännu bebos; ja, ett åt Ulysses
helgadt altar, med fadern Laertes’ namn bifogadt, skall i
förfluten tid hafva blifvit funnet på samma ställe.» Att
noggrannt bestämma läget af detta Asciburgium är icke möjligt.
Ptolemæus (II, 11, 28) och efter honom Marcianus Heracleota
(Peripl. 2, 36) meddela, att ett Askiburgon var beläget vid
Rhen sydligare och högre än flodens delning; Tabula
Peutingeriana förlägger Asciburgia mellan Gelduba (Gelb) och
Vetera (Xanten). Men af Tacitus’ Hist. IV 33 framgår, att
Asciburgium var beläget mellan Neuss och Mainz. (Se stället:
aliis a Novæsio, aliis a Mogontiaco universas copias
advenisse credentibas. Stället afser de i Asciburgium förlagda
och där angripna romerska trupperna, som tro sig få
undsättning från de närmaste romerska högkvarteren i norr eller
söder.) Dess plats skulle således vara att finna antingen vid
eller icke långt ifrån den del af Rhens lopp, som i öster
begränsade det gamla ärkebiskopsdömet Trier.
Den tyska Orentelsagan förlägger således konung Eigels
rike och Orentels hemland till samma trakter, där enligt
Tacitus’ sagesman Ulysses skulle för någon tid slagit sig ned
och anlagt en borg. Som bekant trodde sig romarne finna
spår efter den kringirrande Ulysses snart sagdt i alla länder,
och det behöfdes blott, att man bland ett främmande folk
fick höra omtalas en vidtberest myth-heros, för att man skulle
identifiera denne med Ulysses eller Hercules. En heros af
Ulysses’ art hade den germaniska mythologien i den yngre
Orentel, Óðr-Svipdag-Heremôd, som Beowulfdikten kallar »den
öfver människoslägtet ojämförligt mäst fräjdade af färdemän»
(wreccena wide mærost ofer wer-þeóde). Mannhardt har
redan påpekat en episod (Orentels skeppsbrott och ankomst
till Yses land), som påminner något om Odysseus’
skeppsbrott och ankomst till phäakernas rike. Inom det omfång,
som Svipdagsmythen enligt mina egna undersökningar visar
sig hafva egt, låta sig andra än mer i ögonen fallande
gemensamma, men säkerligen icke lånade drag, upptäcka, såsom
Svipdags och Odysseus’ nedstigande i underjorden samt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
