Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Hringhorni, Balders och förmodligen äfven Höðr’s
förflyttningsmedel genom luften och på hafvet.) De gjorde af
en häst två hästar och skänkte dem till Indra. Af en tom
kohud smidde de en ko. (Jämför Sindres konststycke att
af ett tomt svin-skinn smida galten Sliðrugtanni.) De gjorde
det fordrade föryngringsmedlet och profvade det med lycka
på sina gamla föräldrar. Slutligen fullgöra de äfven det stora
mästerverket att af Tvashtars bägare smida fyra lika goda.
Därefter infinna de sig hos gudarne, som »med insigt» pröfva
deras verk. Själfve Tvashtar kunde icke undgå att förvånas
öfver bägarne. Men utgången af gudarnes pröfning och dom
öfver ribhu’ernas konstverk vardt ganska olycksdiger. Både
Tvashtar och ribhu’erna vordo missnöjde. Tvashtar lämnade
gudarne och begaf sig med sina växtlighetsdiser, i hvilkas
sällskap han ofla omtalas, till bärgen. Ribhu’erna vägrade
emottaga den dem af gudarne erbjudna andelen i
morgon- och middagsoffren, samt gingo, sedan de lagt förbannelse på
sina vedersakare; de begåfvo sig bort på långa irrfärder, och
gudarne visste icke hvar de funnos (Rigv. I, 161, 1—13; IV,
33, 1—11, m. fl. st.)
Följden af denna brytning mellan urtidskonstnärerna
inbördes och med gudarne blir klar af den betydelse som
Tvashtar, han som närer världen, och ribhu’erna, som smycka
ödemarker med växtlighet och vattna dalarne, ega i
natursymboliskt afseende. De välgörande naturmakter, som
hitintills verkat i gudarnes tjänst, öfvergifva deras sak, och öfver
världen breder sig den vinter, hvarom den iraniska mythen
talar, det mörker och det jättevidundrens välde, som enligt
Rigveda en gång herrskat, och hvarunder Indra i spetsen för
gudarne kämpade väldeligen för att återställa ordningen och
återeröfra solen.
Vi finna här märkvärdiga beröringspunkter eller rättare
beröringsytor mellan de asiatisk-ariska mythkretsarna och den
germaniska. Det gäller här icke likheter i enskillda drag:
sådana kunna påpekas mellan snart sagdt alla mythkretsar i
världen, och vanligen bygger man allt för svindlande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
