- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
666

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Balder, Had och Balders son Forsete. Balder som domare
omtalas i pr. Edd. 90; han är som sådan líksamastr: »den
mäst försonande». Om Forsete, som ärfver sin faders
domareegenskaper, heter det i Grimnersmal 15, att han svefer allar
sacir,
»förliker alla tvister». Had, som både till namn och
väsen framstår som häftig och obetänksam, synes minst
lämplig för samma kall. Icke dess mindre har han vid sidan af
Balder och förmodligen under inflytande af denne fullgjort
en förlikares uppdrag. Saxo (Hist. 122) omtalar honom som
en domare, till hvilken människorna hänsköto sina mål —
consueverat consulenti populo plebiscita depromere — och
skildrar honom som begåfvad med stor öfvertalningsförmåga.
Han egde eloquentiæ suavitatem, och förstod att med
benignissimo sermone kufva motsträfviga sinnen (Hist. 116, 117).
I Völuspa 60 kallas människoslägtet, som bebygger
förnyelsens jord, bvrir brodra tvegia, »de båda brödernas söner»,
och de båda bröder, som i nästföregående strof omtalas, äro
Balder och Had. Man har därmed att jämföra ljóna kindir
i Völuspa 14. I Harbardsljod 42 hänsyftar den fräcke
gudsbespottaren Hárbarðr på den snöpliga utgång, som ett försök,
gjordt af iafnendr, »tvisteförlikare», att försona gudar och
vissa gudafiender fick. Jag anser det både möjligt och
sannolikt, att stället afser den mythiska tilldragelse, som här
ofvanför skilldrats, samt tillika innehåller en anspelan på att
förlikningsförsöket gällde återfåendet af Fröj och Fröja, som
öfverlämnats som »brudar» åt lastbara jättar, och för hvilka
»brudar» fredsstiftarne fingo slag och pilskott i brudköp.
Jämför uttrycket bæta munda baugi och Thors i nästa strof
uttryckta häpnad öfver de försmädligt tillspetsade orden, de
värsta af det slaget han säger sig hafva hört. Saxo skilldrar
den jätte, i hvars våld Fröj är, då han befrias af sin fader,
som ett fegt och enerveradt vidunder, hvars ofantliga kropp
är en moles destituta robore (Hist. 268). På detta sätt
slutade gudarnes försoningsförsök. De tre Ivaldesönerna
fortsätta sin färd till de för gudarne oåtkomliga Ulfdalarne, för
att därifrån sända fördärf öfver världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free