Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en dotter af Sumbl (Ölvalde) finnkonung, som i den
germaniska mythen är Oinopions motbild. Orion skildras
som en jättehög och utomordentligt skön man och säges vara
broder till titaner. Sin första maka, den sköna Sida,
förlorade han snart genom döden, likasom Örvandel förlorade
Groa. Sida, σίδα, med sin doriska variant Rhoa, ’ρόα, betyder
frukt. Namnet Groa hänvisar likasom Sida, Rhoa, till
växtligheten, groendet. Det är efter Sidas bortgång Orion friar
till Oinopions dotter, såsom Örvandel-Egil efter Groas död
friar till Sumbl finnkonungs. En tredje kärleksförbindelse har
han med Eos. Han skulle enligt en uppgift hafva blifvit
dödad därför att han i sin jagtlust hade sagt sig vilja utrota
allt vildt på jorden. Denna uppgift torde hafva sitt ursprung
i den af germanerna bevarade mythen om Völunds och
Örvandel-Egils försök att ödelägga lifvet på jorden med
frostmakternas bistånd. Hesiodus säger, att plejaderna (som gå
ned, när Orion uppstiger vid synkretsen) rädda sig för Orion
i oceanens ström. Det ofvan nämda fornengelska
konstellationsnamnet Eburþrung torde afse plejaderna, enär
sammansättningsdelen þrung, ðryng hänvisar på en tät samling af
stjärnor; första sammansättningsdelen Ebur är, såsom redan
nämdt, ett binamn till Örvandel-Egil. Det bör tilläggas, att
likhetspunkterna mellan Orion- och Örvandelmytherna är
sådan, att den tillbakavisar en gissning på lån. Orion-mythen
är, likasom de flesta grekiska myther i den gestalt de
kommit till oss, utan organiskt samband med ett episkt helt.
Örvandel-mythen däremot infogar sig som ett moment i ett
mythologiskt epos, som i stora och ursprungliga drag återgifver
kampen mellan gudar, patriarker, urtidskonstnärer och
frostmakter om väldet öfver världen.
Namnet Thjasse, Þiazi, i äldre och obruten form Þizi,
anser jag likaledes vara urgammalt, likasom personligheten,
hvilken bär detsamma. Thjasse är enligt min åsigt
ursprungligen identisk med den i Rigveda omtalade stjärneheroen
Tishya, iranernas Tistrya, hvilken i Rigveda X 64, 8 åkallas
vid sidan af en bågskytt, som antagligen varit hans broder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
