Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin utpost vid Elivågor växtlighetens område mot Jotunheims
frostmakter. Såsom jag förut nämt, äro de i likhet med
ribhuerna på en gång hjältar, växtlighetsfrämjare och
urtidskonstnärer. Mythen hade också uppenbarligen smyckat
Ivaldesönerna med tilltalande egenskaper: djupa kunskaper i
naturens hemligheter, klokhet, styrka, skönhet och äfven
trofasthet mot dem de älskade. Man finner, att bröderna i
motgångens tid hålla väl tillsammans, och att deras svanemör
älska dem i lust och nöd. För det ondas makter var det
fördenskull af största vigt att åvägabringa split mellan gudarna
och desse deras »edsvurne män». Loke, som är en
geðreynir (Thorsdrapa), en »själsegenskapernas utforskare», en
»skaplynne-frestare», har hos den store urtidskonstnären upptäckt
hans karakters vrånga, men hitintills icke väckta egenskaper:
ärelystnad och oförsonlig hämdgirighet. Dessa egenskaper,
främst den senare, komma med ett slag till full utveckling
efter den oförrätt, som gudarne genom Lokes tillställning vållade
Ivaldes söner. Hämdgirigheten utbryter hos Thjasse-Völund
i afskyvärda odåd. Det är skäl att antaga, att den
ohyggliga vedergällning han enligt hjältesagan tog på Nidhad och
som egt sin motsvarighet i själfva gudasagan, ej var den
värsta förbrytelse, som den germaniska mythens epos lagt honom
till last. Harbardsljod 20 hänvisar på en annan och värre.
På tal om Thjasse (str. 19) skryter Hárbarðr-Loke[1] där, att
harðan jotun
ec hugða Hlebarð vera,
gaf han mer gambantein,
en ec velta hann or viti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>