- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
8

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I denna afgrund, säger Rigvedasångaren (X, 129, 2, 3),
fanns icke döden och ej odödligheten, ej häller kännetecken
för dag och natt; rymden var höljd i mörker.
Wessobrunnerbönen säger, att der var noh sunna ni scein, hvilket
innebär mörkrets rufvande i ursprungsdjupet. Och Völuspa (4,
5, 6) förlägger solens verksamhet, nattens namngifning
(upptagande i kretsen af gudomliga makter) och stadgandet af
deras regelbundna tjänst till ett senare skapelseskede, då
redan flere gudaväsen uppkommit och höllo rådsförsamlingar
om världens slutgiltiga gestaltning.

3.


CHAOS. GRUNDÄMNET.



3) Rummet, första vilkoret för uppkomsten af en värld,
var således gifvet. Men rummet i och för sig kan icke
föreställas som ett skapelsesubstrat. Ett eller flere grundämnen
måste af inbillningskraften försättas in i det tomma rummet.
Rigveda och den germaniska mythologien äro ense om att
antaga ett grundämne och att som sådant betrakta vattnet.

Rigv. X, 129, 3. Mörker rådde. Ett i mörkret gömdt
åtskilnadslöst haf var i begynnelsen detta allt.

Rigv. X, 149, 2. Upp kvälde den fast grundade
oceanen. Därur häfde sig världen; därifrån höjde sig luftkretsen.
Himmel och jord hafva därifrån utbredt sig. Efteråt föddes
allt annat heligt med en mängd odödliga väsen.

Världens grundämne är således vatten — denna
föreställning möter oss i mångfaldiga former i Rigveda. Det är
icke endast de materiella tingen och de dödliga varelserna,
som ytterst leda sitt upphof därifrån. »Vattnets son», apâm
napât
eller âptja (af ap vatten) är ett epithet, som tillägges
äfven de förnämste gudar, såsom Agni, Indra, Jama och Trita,
samt hänvisar på deras omedelbara eller medelbara härkomst
ur detta element.

Så äfven i de iraniska urkunderna. Den reformation
med stark riktning åt monotheismen och med afgjordt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free