Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farg. I, urtidsparadiset, de iraniske fornfädernas land, till en
svårbeboelig ängd, beherskad af 10 månaders vinter; och med
en världsvinter, motsvarande den germaniska fimbulvintern,
var han en gång nära att ödelägga hela jorden (se nedanför).
Det följer häraf, att mörkrets rike var beläget norr och
ljusets rike söder om tomrummet. Det goda och det onda,
som där blandade sig, voro, från natursidan sedt, värmen
och kölden, den senare i förbindelse med snö och is, d. v. s.
det frusna grundämnet.
Den nordiska kosmogonien, hvars grunddrag Gylfaginning
bevarat, har i dessa punkter fullständig likhet med den iraniska.
Norr om ginnungagap ligger Niflheimr, mörkrets region; söder
om gapet ett ljusrike, hvarifrån den utströmmande värmen
möter rimfrosten och isen från norr, blandar sig med dem,
smälter dem delvis och gör af det droppande töet
kvikudropar, lifsdroppar, ur hvilka det älsta organiska lifvet framgår.
Värmen är äfven i den nordiska kosmogonien lifsämnet, som
mänger sig med urvattnet och befruktar det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
