Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
epoken, der den, ehuru förändrad af tiden, gestaltat sig till
mythen om Brahmas födelse. Det är denna vediska myth
om Hiranjagarbha, guldfröet i chaos, som ligger till grund
för den senare mythen om Brahma, som i chaos nedlägger
ett lysande embryo, ur hvilket han själf och med honom
världen framgå. Skilnaden mellan den vediska
föreställningen och den brahmanska är den, att fröet i den förra blir
till världsträdet, den älsta ariska symbolen af universum,
medan det i den senare blir till världsägget, hvari Brahma
låter sig utveckla och af hvars skal han bildar himmel och jord.
Rigveda X, 82, 5—7: »Hvilket var ursprungsfröet, som
aflades i vattnen, vida (till tiden) bakom denne himmel och
denna jord, vida (till tiden) bakom gudarnes lefnad — fröet,
hvari samtlige gudar företeddes? Det var fröet, i hvilket alla
gudar voro förenade, det som vattnen upptogo, urfröet, som
låg ensamt på det oföddas nafvel och hvari alla världar hvila.»
Rigveda X, 121, 1: Den först födde är Hiranjagarbha
(guldfröet); v. 7: »när de stora vattnen kommo, som i sig
fattade allt grobart, då kom till stånd gudarnes lifsande, den i
sig ende (Hiranjagarbha nämligen)».
Idéen om den organiska världen hvilande i ett frökorn
och utvecklande sig därur, har oundvikligt förbundit sig med
idéen om att världen har ur detta frö uppvuxit som ett
ofantligt, allt bärande, allt öfverskyggande, allt fostrande och
närande träd. Det finns starka skäl att antaga, att
språkutvecklingen gifvit phantasien första anledningen att skapa denna
sinnrika och sköna myth.
Ur det ariska rotordet bhu, vara, varda har nämligen
bildat sig bháman, som betydt på en gång tillvaro, väsen
och växt och som i sanskrit återfinnes i betydelsen tillvaro,
väsen, den tillvarande världen. Uttrycken för växt och värld
ha här skjutit upp ur samma rot.
Påpekas må ock, att det grekiska hylä har å ena sidan
betydelsen växande träd, fäldt träd, timmer, virke och å andra
sidan fått den härmed sammanhängande betydelsen ämne,
materie, det hvaraf den sinliga världen blifvit uppbygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
