Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom alla forskare insett och påpekat, är hon symbolen
af det älsta zoiska lifvet, sedt från den goda sidan. Hon
uppkommer, sedan världsträdet skjutit upp ur sitt guldfrö i det
af värmen befruktade urvattnet. Världsträdet representerar
lifvet i dess helhet: det vegetativa, det zoiska, det moraliska
och gudomliga i deras enhet. Urkon åter det animaliska i
dess utsöndring från stammen.
Rigveda-arierna hafva, likasom iranerna, gifvit urkon
denna plats i sin mythologi och i sina hymner så ofta
jämfört henne såsom närande med den närande jorden och kallat
jorden ko, att sanskritordet go, ko, fått äfven betydelsen jord.
Sedan hon fullgjort de värf den nordiska mythen
tilldelar henne: att bringa till företeelse det första gudaväsendet,
Bure, och att nära chaosjätten Ymer med sina mjölkströmmar,
försvinner hon helt och hållet ur denna mythologis epos.
Förhastadt vore det att däraf sluta, att den germaniska
kosmogonien haft intet vidare att förtälja om henne: vi böra
icke glömma, att denna kommit till oss i fragmentariskt
skick. En svensk folksägen vill veta, att urkon i tusentals
år befunnit sig under ett bärg, men skall utkomma därifrån
på yttersta dagen. Enligt den iraniska mythen, sådan den
meddelas i Gatha Ahunavaiti, en del af Avesta, dödas hon
och styckas, utan att det uppgifves hvem gärningsmannen är;
men mythen låter den allvetande säga, att gärningen skall
lända jordens brukare till gagn. Rigveda IV upplyser, att
urkons banemän voro tre naturvärkmästare och ursmeder,
de bröder som kallas ribhuerna. »De skuro kon och gjorde
jorden fruktbar.» Hennes ande är dock odödlig, och iranerna
prisa henne i sina hymner. I en senare tid vardt det ondas
konung Ahriman, såsom upphofsman till alla angrepp på
Ormuzds skapelser, betraktad som urkons mördare.
Den världsperiod, under hvilken urkon lefde, räckte enligt
Bundehesh 3,000 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
