Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frånstjäla svanemöarna däras hammar och tvinga dem
kvarstanna hos sig.[1] Men detta är en yngre och kristen tids,
for öfrigt nära till hands liggande uppfinning, vanligen åtföljd
af det tillägg, att svanemöarna (såsom hedniska väsen) dödas
af den, som frånstulit dem deras fjäderdrägt.
Långt in i medeltiden bevarade de tyska sagorna minnet
af den urgamla mythen om smeden Völunds slägtförbindelser
med vattendiser (svanemöar). Vilkinasaga kap. 18 vill veta,
att konung Vilkinus födde med en sjöjungfru jätten Vade,
Velints (Völunds) fader. I »Rabenschlacht» berättas, att då
Völunds son Vidga (Wittich), förföljd af konung Dieterich,
icke kunde undkomma, visade sig en meerminne, fru Wâchilt,
som var Vidgas anmoder, och gömde honom i hafvets djup.
Den svenska versionen af Vilkinasaga meddelar, att då Widecke,
förföljd af Dietrich, sprang i hafvet, »då kom till honom en
haffru», hans farfaders moder, och tog honom och förde honom
»till Säland, där han stannade länge». Dessa sjöjungfrur och
hafsfrur äro mythologiens vattendiser och svanemöar,
Rigvedas apsaras′er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>