Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldglänsande hästar (Rigv. III, 61, 2). Några af Rigvedas
vackraste sånger äro egnade dem.
Ordet ushas är beslägtadt med eller, rättare, samma ord
som det fornhögtyska ôstar och det engelska easter. Dess
germaniska form står i full ljudenlighet med dess indiska.
Påsken bär ännu i Tyskland beteckningen Oster och april
månad »årets morgonmånad», kallas ännu, som i Karl den
stores tid, Ostermonat. Kyrkohistorikern Beda omtalar, att
angelsaksarne dyrkat en gudinna Eostra, efter hvilken april
månad kallats Esturmonath. Grimm antager, att hon varit
»den strålande morgonens, det uppstigande ljusets gudinna»,
emedan hennes fest blifvit till den kristna uppståndelsefesten
och emedan sedan heden tid glädjeeldar tändts om påsken
och det om påskmorgonen hämtade vattnet skulle vara
särskildt heligt och läkekraftigt. Jag anser på anförda skäl, att
Grimm i denna punkt har rätt. Fast står, att ordet ushas
i germanisk form har bibehållit sig bland germanerna som
ett mythologiskt begrepp; därom vittna den af Beda omtalade
gudinnan Eostra och de af Grimm anförda omständigheterna,
likasom ock att detta begrepp afsett väsen, som stått i
förbindelse med föreställningen om naturens återuppvaknande
ur en längre eller kortare dvala, vinterns eller nattens. Och
de nordiska traditionerna visa, att dessa germaniska ushas,
de rödklädda diserna å guldsmyckade hästar, varit
Gudmund-Mimers döttrar och Natts systrar. Det om påskmorgonen
hämtade vattnets helighet och läkekraft sammanhänger med
mythen om morgondaggens, honungsdaggens. Lif och
Leifthraser lefva genom tidsåldrar af den morgondagg, som från
Yggdrasil dryper ned i underjordens dalar, och från de ur
underjorden om morgonen kommande disernas hästar dryper
samma dagg öfver Midgard. Den omständighet, att Beda talar
om en gudinna Eostra, medan de nordiska tala om tolf
systrar, innebär ingen motsägelse. Vi finna i Rigveda alldeles
samma förhållande. En af de vediska gryningsdiserna
framhålles särskildt som representant för gruppen, och får sina
särskilda hymner, såsom Rigv. I, 48, I, 49, I, 124, III, 61;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
