- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
59

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Iranologerna Haug och Darmesleter hafva båda sett och
framhållit identiteten af fravashi’erna och einheriarne. I själfva
värket finns det i den nordiska skildringen af Asgard med
dess einheriar och valkyrior, dess mjöd och sång, dess
omsorg om människorna och dess strider med vidundren, icke
ett enda kännetecknande och vigtigare drag, som icke
återkommer i de iraniska och vediska skildringarna af samma
himmel. Iraniska einheriar deltaga äfven i den sista striden
mot det onda före världsförnyelsen.

Hvad vidkommer de bortgångna fädernas omsorg om
sin slägt och sina ättlingar, så var man i Norden så fast
öfvertygad därom, att man ansåg äfven deras dubbelgängare
(se Und. i germ. M. I, 554 ff.) värksamma för slägtens bästa,
ehuru dubbelgängaren annars till regeln var föremål för
fruktan.

62) De vediske gudarne förrätta offer i himmelen (Rigv.
X, 2, 1 och flere andra ställen). Detta kan synas vara en
underlig idé, ty åt hvem eller hvilka offra de? Samma
egendomlighet förekommer i Völuspa, där gudarne själfva
uppbygga tämpel och offeraltaren: Þeir er haurg oc hof
hatimbruðo
. Åt hvem eller åt hvilka? Den gemensamme
grundtanken får i Rigveda sin förklaring. Offren äro icke en
underdånighetsbetygelse, utan väsendtligen en kraftförstärkning,
som offraren bereder den, åt hvilken offret egnas. Gudarne
offra åt hvarandra, för att stärka hvarandra i kampen mot
världsfienderna; ja högre gudar offra för detta ändamål åt
lägre och åkalla dem. Föreställningen har bibehållit sig i
den reformerade iraniska religionen; Avesta låter Ahuramazda,
den högste, allsmäktige och all vise guden, säga, att han själf
har dyrkat och åkallat Vaju (Oden), och Vaju uppmanar
Ahuramazda att åkalla honom äfven under hans binamn,
när han strider för Ahuramazdas sak, utan tvifvel för att
han genom denna åkallan skall stärkas och lifvas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:16 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrgerman/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free