Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den period, då Rigvedasångerna diktades, är hans
vediska motbild redan upphöjd i gudaklassen och ifrigt åkallad;
som urtypen för ariernas sångare och offerprester stiger han
i betydelse i samma mån som deras egen klass, tills han i
den brahmanska perioden, då kastindelningen är fullständigt
tryggad och sångareklassen erkänd som den förnämsta, varder,
under sitt andra namn Brahmanaspati eller Brahma, främsta
personen i den indiska treenigheten. Det oaktadt gör sig
den gamla ariska mythen om hans lägre härkomst, hans
jättebörd, gällande ännu under Rigvedatiden. I »La Religion
vedique» II, 98 ff. har Bergaigne påpekat flere ställen i
Rigveda, som jämte sången om chaosjätten Purusha bevittna
tillvaron af föreställningen om en fader, androgyn likasom
Ymer, som följaktligen ur sig själf framföder andra mythiska
väsen, och att bland de af honom framfödde är konung Soma.
Detta androgyna väsen har tillika varit ett ondt väsen. Konung
Soma har själf nödgats beröfva sin illvillige fader hans vapen
och har triumferat öfver hans trolldomslist, Rigv. VI, 44, 22
(enligt Bergaignes tolkning af stället).
Den androgyna varelse, hvarur Soma framgått, är samme
jälte, ur hvars lemmar, enligt den älsta, i germaniska
mythologien bäst bevarade föreställningen, äfven andra väsen
blifvit framfödda — bland dem de lägsta världsfiendtliga
varelserna, jättarne, vidundren, som föddes af hans fötter. Det
är uppenbart, att denna myth om sångare- och prästguden
Soma-Brahmanaspatis härkomst ur samma chaosväsen, som
framalstrade demonerna, måste befunnits alltmer anstötlig
och oförenlig med de nyare hierarkiska idéerna, ju mer
sångarnes och offerprästernas klass närmade sig den ställning
de som brahmaner sedan intagit, ju mer de funno
erkännande för sitt anspråk att vara »gudarne på jorden»,
jämförliga och jämbördiga med de himmelske gudarne. Också
finna vi mot slutet af Vedaperioden mythen om chaosjätten,
väl icke bragt i glömska, men omgestaltad efter prästkastens
intresse och den nya tidens behof. Det är den förut
omtalade hymnen Rigv. 10, 90 hvari denna förändring bjärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
