Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vediska och germaniska traditionerna, att af desse
patriarker är det Manu-Mannus, hvilken betraktas som ariernas,
resp. germanernas, egentlige stamfader[1] — detta i den
germaniska hjältesagan af den orsak, att från hans tre söner
utgrena sig de tre germaniska hufvudstammarne. Manu har,
likasom Bhrigu, blifvit uppfostrad och undervisad af Agni;
och så har i den nordiska mythologien både den förste jarlen
och hans son, den förste konungen, blifvit uppfostrade och
undervisade af Heimdall (Rigsthula). Agni insatte Manu,
likasom Bhrigu, till hotar (Rigv. VI, 16, 9); i en Rigvedahymn
V, 21, 1 sjunger offerprästen: »enligt Manus sed tända vi dig,
Agni!» Och likasom bhriguerna »insatte Agni bland
människorna» (Rigv. I, 58, 6), har »Manu insatt dig, Agni, som ett
ljus för allt folk» (Rigv. I, 36, 9). Manu är i själfva värket,
näst Bhrigu själf, den förnämste af bhrigu’erna och är
antagligen Bhrigus son, såsom Mannus är Berichs.
Karakteristiskt för den olika utvecklingen hos
Veda-arierna och germanerna är, att den ariska
enhetsmythologiens förnämsta slägt varder hos de förre en slägt af präster,
brahmanernas föregångare, och hos de senare en hjälteslägt,
från hvilken sköldungar och ynglingar härstamma.
80) Bhrigu, Manu och de öfrige offerföreståndarne hos
urfäderna, såsom Angira, Atri, Privamedha m. fl., ansågos af
Rigvedatidens sångare hafva innehaft högre vishet, större makt
och mer inflytande på gudarne än senare tiders offrare. De
kallas »de otadlige», »de förståndige», »de aldrig till skada
komne». Forntidens ordningsfulle vise voro gudarnes
bordkamrater; de väckte morgonrodnadsdiserna med sång (Rigv.
VII, 76, 4).
Under detta lyckliga tidsskede var det icke endast
präster af mänsklig börd, bhrigu’erna, som hemburo till gudarne
fullkomliga offer; utan jämte dem offrade också
halfgudomliga väsen: heroer och urtidskonstnärer, som visserligen voro
»dödlige», men likväl i makt och kunskap öfverlägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
