Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som redan är påpekadt hade Agni aflägsnat sig från
gudarne, när det löfte han från dem framburit till ribhuerna
icke vardt till fullo infriadt. Det är otvifvelaktigt härpå som
den iraniska arfsägnen syftar, när den meddelar, att Kereçani,
för att tillintetgöra landets välmåga, ville tvinga eldprästerna
till ovärksamhet. Agnis försvinnande är ju förorsakadt genom
Kriçanu-Kutsa och hans bröder, och med eldgudens bortgång
äro också eldprästernas hymner och offer gagnlösa. Rigv.
I, 65, 1 säger, att elden dolde sig som en tjuf med den
boskap han stulit; Rigv. V, 2, 8, att Agni gick bort i
vredesmod. Han måtte ha gått till underjorden, ty han
upptäcktes af Jama, underjordsherrskaren. Indra bevekte honom
att återvända (X, 124, 4 m. fl. st.) och försona sig med
gudarne. Äfven vid Agnis återupptäckande synes den
ofvannämde Dadyank ha spelat en roll (Rigv. VI, 16, 14).
Efter försoningen har Âyu-Tishya blifvit upphöjd till
stjärneheros — förmodligen äfven de två andre ribhuerna.
Tishya, som betyder »den gnistrande», är Âyus epithet som
stjärneväsen. Bland Veda-arierna synes namnet ha
betecknat en hel stjärnebild; i Avesta återkommer det under
den gammalbaktriska formen Tistrya som beteckning för
Sirius.
I Avesta är Tistrya försvarare af de vatten, som gifva
världsträdet dess safter. Han visar sig i tre gestalter:
ynglingens, hästens och vildgaltens. När demonen Apaosha i
skepnaden af en svart häst vill beröfva jorden dess närande
safter, kommer Tistrya som hvit häst, bekämpar honom i
hård kamp och besegrar honom med bistånd af
människornas böner och offer (Yasht 8; Bundehesh 3), hvarefter
vattnen åter skänka jorden bördighet. Denna den iraniska Tistryas
värksamhet som vattnens genius och försvarare har sin
förklaring i den vediske Tishyas identitet med Âyu, hvars moder
Urvaçi är en vattendis och svanemö och hvars fader
Purûravas uppfostrades »bland strömmarne». Det tillhör för öfrigt,
som vi sett, ribhuernas värksamhetsområde att reglera
vattnens lopp, att frigöra de bundna strömmarne, vattna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
