Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men dessförinnan hafva hans närmaste badat liket, samt
tvättat, putsat eller rakat dess hår och skägg och klippt dess
naglar (Atharv. 5, 19, 14). Hos germanerna ålågo samma
pligter den dödes anförvandter (se sången om Segerdrifva).
Hvad naglarnes klippning vidkommer, ansågs den särskildt
vigtig. På asiatisk botten såväl som på europeisk hafva
arierna trott, att en försummelse mot den döde i detta afseende
lände världen till skada och världsfienderna till gagn. Enligt
den iraniska traditionen (Bundeh. kap. 19, jämf. Vendidad
farg. 7) äro demoner och trolldomsföröfvare ifriga att komma
i besittning af naglar vare sig från lefvande eller döda
människor och kunna med dem anställa skada, såvida icke heliga
formler blifvit lästa öfver dem. Enligt den germaniska tron
bäras de dödes naglar, om de icke före begrafningen blifvit
klippta (och signade?), till Lyngveholmen af demoner, som
där bygga af sådana naglar det skepp, Nagelfar, som, när
världsförstörelsen stundar, skall vara färdigt att föra Loke
och Muspels söner till Ragnarökstriden.
Innan de i hymnen omtalade egentliga
begrafningsceremonierna börja, har (förmodligen i hemmet) en religiös
högtidlighet egt rum, hvarunder gudarne åkallats (v. 3).
Fördenskull är hymnen i sin helhet icke riktad till dem.
Griften, som skall mottaga den döde, är färdig för honom.
Af spridda uppgifter i hymnen kan man draga den
slutsats, att den är byggd af stenar och omgifven af mull, som
sedan uppkastas till en hög omkring den, samt att en af
väggstenarne är så anbragt, att den kan flyttas, utan att
takstenarne rubbas.
Den dödes änka befinner sig bredvid honom.
Lithurgen börjar med en besvärjelse till Döden, som är
osynligt närvarande och »ser och hör» honom, att aflägsna
sig och vandra »sin egen väg, som ej är den af gudarne
beträdda», samt lämna »våra barn och våra män» oskadade.
Ty ännu äro dessa i besittning af lifvets kraft. Lithurgen
tillönskar dem sinnets renhet, samt tillväxt i förmögenhet och
afkomlingar. Lifvet har sina rättigheter, skilda från dödens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
