Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III, 61), och det är väl möjligt, att detta bruk har i Norden,
som i Induslandet, varit en urartning af en äldre och
oskyldigare sedvänja från stenåldern. Då de indiske arierna satte
bågen i den dödes hand, är det sannolikt, att de äfven lade
hans pilar bredvid honom, och att dessa senare fingo, ehuru
bågen borttogs, följa honom i griften. Pilspetsar höra till de
vanligare fynden i våra stenåldersgrafvar. Äfven krukor af
bränd lera, ofta vackert arbetade, har man funnit i dem, och
det är möjligt, att de här, som bland Rigveda-arierna, tillhört
de dödes offerkärl. Hos parserna ha sådana kärl en något
afrundad botten (Haug-West 394) och likna i detta afseende
ett i Montelius’ Die Kultur Schwedens etc.» s. 28 afbildadt
lerkärl, funnet i en svensk stenåldersgraf. Att man i grafvar
från den nordiska bronsåldern påträffar små tänger torde stå i
samband med det ariska bruket att nedlägga hos den döde hans
offerredskap. Små eldtänger höra nämligen ännu till de asiatiske
ariernas heliga värktyg vid offren. Äfven romarnes
offerredskap ledsagade dem i grafven (Marquart-Mommsen, Röm. Alt.
VII, 1, 356). Själfva den vediska hymnens uttryck hänvisa
i åtskilligt på liknande, som hos germanerna bevarade sig
in i medeltiden. Med hymnens ord om dödsdemonens
osynliga närvaro, som gör, att han ser och hör lithurgen, må
man jämföra de uttryck, vittnande om samma föreställning,
som Jacob Grimm samlat i sin Mythologi (s. 802), och då
hymnerna tala om en särskild »väg» för Döden, ha
germanerna gjort detsamma (des Todes phat och straze).
Emellertid skulle jag ej anfört dessa likheter, emedan ingenting
kan ensamt på dem byggas, om icke den till identitet
gränsande likheten mellan en stor komplex af Rigvedamyther och
germaniska myther berättigade till det antagande, att vi äfven
utanför mythernas område och utanför ordförrådets och
språkformernas kunna påträffa arf från den ariska enhetstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>