Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I, 164, 33. Men det andliga i jordemänniskan är hvarken
hos Veda-arierna eller germanerna en enkel substans, utan
en af faktorer sammansatt, och faktorerna äro hos de förre,
som hos de senare, gifna af olika gudar och kunna skiljas
från hvarandra. Hvad själfva begreppet »det andliga»
vidkommer innebär det hos båda folken föreställningen om ett
efni, ehuru ett finare ämne än det kroppsliga.
En sammanhängande framställning af Veda-ariernas myth
om de första människornas skapelse ega vi icke. Enär de
iraniska, germaniska och helleniska traditionerna
öfverensstämma däri, att det första paret genom en omdaning utgick
ur växtriket, är man berättigad antaga, att denna myth, ehuru
icke episkt berättad i Veda-skrifterna, tillhör den ariska
enhetstiden. Det finns i dessa intet, som motsäger detta
antagande, men åtskilligt, som på det allra bestämdaste bestyrker
det. I Atharvaveda XI, 8 betecknas kroppens grundkraft
som en ur de kalla urvattnen kommen växtlighetskraft. Af
ett föremål, hvari växtlighetskraften var värksam, och som
väl redan fördenskull kan anses hafva varit förestäldt som
ett träd, danades, heter det vidare, människan. Flere gudar
voro därvid värksamma. Tvashtar, den store värkmästaren,
»uppborrade» det ifrågavarande föremålet (skaffade rum
därinne för de krafter, som gjorde föremålet till människa),
hvarefter »gudarne gjorde den dödliga människan till ett hem,
hvari de inträdde» och som de förlänade med organer,
sinnen, »inre och yttre andedrägt», röst, ande. Uttryckligt säges,
att det var träd som omdanades till kroppens stomme, dess
benbyggnad, och mer säger i själfva värket icke häller den
germaniska mythen om människans härkomst från
växtvärlden, ty blodet, lemmarnes gestaltning, själen och anden äro
icke komna från trädet, som omdanades, utan äro gåfvor af
gudarne. Det säges vidare, att Vâta (densamme som Wodan,
Oden) i förening med Sûrya (solgudomlighet) gaf
människan ande och synsinne; »hennes andre ande» öfverläts af
gudarne åt Agni (och är den individuelle ande, som Agni
såsom religionsstiftare och kulturbringare undervisar och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
