- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
164

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

straffvärlden är ett mörkrets rike, som har det töckniga Nifelheim
till förgård och är beläget nedanför denna nordliga del af
underjorden. Den består af med hvarandra förenade
»tjutgrottor»; i orm- och ulfskepnader uppträda straffdemonerna
äfven där.

Icke endast onda människor, utan äfven jätteväsen, som
fallit i kamp mot gudarne, hamna efter döden i detta
dödsrike. Çushna försändes af Indra till dess mörker (Rigv. VIII,
6, 17); Çushnas motbild jätten Geirraud försändes af Thor,
Indras motbild, till straffvärlden.

142) Om de fördömdes föda och dryck heter det i Hadokht
Nask, att den består af »gift och giftig stank»; af Minokherid
erfar man, att giftet är af ormar och skorpioner. Den
germaniska mythen låter ormar spruta sitt gift in i fördömde,
som äro etterrännor åt andra fördömde, och omtalar stanken
i straffens hålor som förfarlig.

143) Den arisk-indiska mythologien har, likasom den
germaniska, omtalat besök, som förfäder, medan de ännu
tillhörde jordelifvet, fått göra i dödsriket, och anmärkningsvärdt
är, att det är medlemmar af en och samma mythiska
höfdingslägt, i den indiska Bhrigu-Manus’, i den germaniska
Berchter-Mannus’, som därvid spela en roll. I den senare är
det Berchters (Borgars) sonsöner Gudhorm (Gorm) och
Hadding, som företaga färder i underjorden och återvända
därifrån. I Çatapatha-Bråhmana[1] är det Bhrigu (Berchter-Borgar)
själf. Enligt legenden, som där berättas, hade den af sin
gudomlige fader undervisade Bhrigu blifvit stolt öfver sitt
vetande och trott sig däri öfverträffa äfven sin lärare; denne
sände honom då till de osaliges dödsrike, där han till sin
stolthets förödmjukelse fick bevittna många och förskräckliga
ting, om hvilka han förut icke hade haft någon kunskap.
Denna mythsaga måste ha sitt ursprung i den ariska
enhetstiden. I den helleniska mythkretsen uppträder nämligen Bhrigu
som Phlegyas och omtalas där vid sidan af Minyas, som har
sin motbild i Manu. Där tager berättelsen den vändning,


[1] Albrecht Weber, Ind. Streif. s. 20 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free