Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vargtid», »yxtid och kniftid». Asks och Emblas alla afkomlingar
bortryckas af vapen, köld och hunger. Hate i ulfham slukar
månen. Yggdrasil våndas och kvider. I Järnskogen slår
stormjätten Eggther sin harpa och kallar på eldjätten Fjalar, som
kommer i den röda hanens skepnad, för att hemta det af
»den gamla» (Gullveig-Angerboda) där förvarade svärd,
hvarmed Surt skall falla Fröj. Yggdrasil skälfver, världen bäfvar,
gjallarhornet, som förvarats i skuggan af världsträdet, kommer
i Heimdalls hand, och dess åskande toner genomtränga
skapelsen. Mimers söner, väckte af hornskallet, springa upp ur
århundradens sömn. Dvärgarne stå ångestfulla vid sina
bärgväggar. Lycksalighetsfältens fredlige innevånare afvakta med
ängslan hvad som förestår. Pinohålornas fångar komma lösa.
Lokes och Fenrers länkar brista, och på skeppet Nagelfar,
som nu är färdigbygdt, styra de till Järnskogen, där deras
ulfyngel skall afhämtas till den sista striden. Allt hvad skogar,
bärg och vatten hysa af trollska väsen far i förvirring öfver
markerna. Öfver Jotunheim höres vildt gny. Dess jättar
samlas under Rymers ledning. Världshafvet vältrar höga
böljor, Midgardsormen har vaknat och slingrar sig i
jättevrede. Asar, vaner och alfer samlas vapenrustade till tings.
Oden samtalar för sista gången med Mimers hufvud. Därefter
rycka Asgards krigarskaror — gudar, valkyrior, einheriar —
nedför Bifrost, hvars båge brister under ryttarskarornas tyngd.
De uppställa sig på Oskopners och Vigrids slätter. Från
norr anrycka Rymers skaror, hållande sköldarne framför sig
och vrålande under dem sin stridssång. Från öster komma
Järnskogens svärmar, från söder Surt med Suttungs söner.
Allmän kamp. Tyr, som svänger sitt svärd i vänstra handen,
sammandrabbar med Hate. De fälla hvarandra. Heimdall
går emot Loke och nedlägger honom; men faller själf,
genomborrad af hans med spjutlika horn bevuxna hufvud. Oden
rider mot Fenrer, försvinner i dennes ettersprutande gap,
men hämnas af sin son Vidar, som stöter sitt svärd i ulfvens
hjärta. Thor krossar med sin hammar Midgardsormens hufvud,
men faller död, förgiftad af hans etter. Fröj stupar för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
