Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boskapsskötsel och äfven något jordbruk. Man egde redan
nästan alla nutidens arter af husdjur. Med stenvärktygen
kunde träd fällas, hus uppföras, båtar byggas, vagnar slöjdas.
Det existerade ett stamvis ordnadt samhällslif, och många
intill denna dag bevarade gemensamma ord för familje- och
slägtskapsförhållanden bevisa, att dessa hade erhållit fasta
former. Griftmonumenten äro stundom storartade.
Till hvad archeologien och språkforskningen upptäckt med
afseende på våra fäders kultur under den senare stenåldern
kan nu äfven mythologien lägga sina upptäckter, som lyfta
förlåten öfver deras själslif och lära oss känna deras
föreställningsvärld, deras tro, deras grubblande öfver världsgåtorna,
deras till guda- och herosskepnader formade idealer.
Huru primitiv nu denna mythologi må synas, såsom
världsåskådning betraktad, är det dock uppenbart, att det
förhåller sig med den som med den yngre stenålderns
materiella kultur — att den med andra ord är frukten af många
århundradens andliga utveckling och betecknar ett ofantligt
framsteg i intellektuelt, moraliskt och religiöst afseende. Hvad
som i främsta rummet karakteriserar det animistiska
religionsstadiet, nämligen en oordnad polydemonism, är ett längesedan
öfvervunnet skede. Af polydemonismen har blifvit en
polytheism, hvars gudar äga konkret gestaltning, stå i ordnadt
samvärkande förhållande till hvarandra, hafva sina bestämda
funktioner och detta ej blott som naturgudar, utan ock som
kulturskapande och kulturfrämjande makter, värkande för det
goda och kämpande mot det onda. Animismens andra
karaktersmärke, trolldomen, som med tillhjälp af besvärjelser
soker tvinga demonerna att gagna trolldomsutöfvaren och dem,
for hvilkas bästa han brukar sina konster, men skada deras
fiender, spelar en starkt ingripande roll i den ariska
enhetstidens epos; men här framträder den dualistiskt och är
underkastad moraliska kategorier, så nämligen, att den trolldom,
som utöfvas i afsigt att skada, betraktas som en af de onda
makterna stiftad och af dem bland människorna utbredd
världsfordärfvande häresi, gentemot hvilken står en berättigad, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
