Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindguden Vâta, hvilken därmed också på ett bestämdare sätt
än ditintills intog främsta platsen bland de herrskande
gudarne. Antagligen bevarade sig hans namn Vâta genom hela
den arisk-europeiska enhetstiden; i hvarje händelse var detta
fallet hos den nordliga stam, ur hvilken den germaniska
rasen sedan framgick. Med andra ord: Vâta forblef under
denna period, åtminstone hos en del af de europeiske
arierna, gudens egentliga namn, och Diavaspater, Diupater
nyttjades om honom blott som ett epithet, hvilket dock vardt
för honom en allt vanligare beteckning, emedan »fader
Himmel» bättre än »Vind» uttryckte hans förherrskande ställning
bland gudarne.
Det är då lätt förklarligt, att sedan hellenernas och
romarnes förfäder skilt sig från de öfrige europeiske arierna,
namnet Vâta slutligen kunde hos dem komma ur bruk,
undanträngdt af det sagda epithetet, som, om hellenerna och
romarne haft en gemensam språkenhetstid, skulle hos dem
haft formen Dieuspater, hvilken därefter vardt hos hellenerna
till Ζεὺς πατήρ, hos latinarne till Diespiter och Jupiter. Ordet
vâta förlorade hos dem sin mythologiska och bevarade endast
sin sakliga betydelse, hos hellenerna i formen ἀητης, vind.
Hos germanerna däremot bibehöll sig det gamla Vâta under
formen Vôdana (Voden, Wuotan, Óðinn) och undanträngdes
aldrig af epithetet »fader Himmel», i urgermanisk form Fadar
Tiva. Efter hand gick ordet tiva’s betydelse af himmel hos
dem förloradt, undanträngdt i denna mening af hemina,
hemila, hefina; men själfva ordet Tiva bibehöll sig som
gudanamn och återfinnes i formerna Zio, Týr.
Eftersom uttrycket »fader Himmel» härstammar från den
ariska enhetstiden och därefter återfinnes hos två af de
arisk-europeiska stammarne, hellenerna och romarne, kan man med
största sannolikhet antaga, att detsamma varit brukligt äfven
bland urgermanerna, så att Fadar Tiva såsom epithet till
Vôdana hos dem bildat en parallel till hellenernas fader Zeus
och romarnes Diespiter. Därigenom varder det begripligt,
att namnet Tiva i sina senare former af Ziu, Týr, kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
