Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af kvinliga gudomligheter, som skildras såsom läkarinnor,
men det är i sista hand Skaparen i den ena, Oden i
den andra, hvars helande kraft återsammanfogar hvad som
kommit ur led. Däremot saknas i den vediska varianten
Jama och hans häst, som skulle motsvara Balder och
hans; den vediska gäller för ledbrott i allmänhet, den
germaniska endast för hästens ledbrott. Men icke dess mindre
måste den vediske prästen, när han begagnade denna formel,
haft Jama och hans häst i minnet, ty om Arundhatî heter
det på ett annat ställe i Atharvaveda, att Jamas häst är
hennes fader (jämför Zimmer, Altind. Leben, s. 67).
Rohanî, som i den vediska formeln uppträder vid sidan
af Arundhatî, är, såsom hennes namn angifver, en
växtlighetsdis och efter all anledning densamma som Rohinî, hvilken
enligt Atharvaveda XIII, 1, 22 »är den gyllne Sûri, den höga
med stark glans, med hvilken vi vilja eröfra kraftiga
näringsmedel och segra i alla slagtningar». Hon motsvarar soldisen
Sunna i Merseburgformeln, syster till »stridsmön, som färdas
natt efter natt».
Den vediska och den germaniska ledbrottsbesvärjelsen
komma hvarandra således äfven i mythologiskt afseende
ganska nära. De äro varianter af en fornarisk formel och
hänvisa till en gemensam gudakrets.
Att en sådan formel kunnat fortlefva från den ariska
enhetstiden in i den germaniska hedendomens sista tider
innebär ingenting öfverraskande. Ett af den jämförande
mythologiens här framlagda resultat på det ariska
forskningsområdet är, att den germaniska gudaläran lefvat ett lugnt lif
af långsam utveckling med en från den ariska enhetstiden
fortlöpande ostörd kontinuitet ända intill dess
sammandrabbande med romardömet och kristendomen. Förvånande
däremot är, att beslägtade besvärjelseformler, om än alltmer
förvittrade, kunnat öfverlefva hedendomens fall och på folkets
läppar bevara sig in i våra dagar, genom ett årtusen af
kristendomens välde och kamp mot kvarlefvande hedniska
traditioner. (Se härom längre fram.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
