Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till »de hemligare trakterna af Germanien» (secretiora
Germaniæ, kap. 41), till sådana ängder, om hvilka endast osäkra
hörsägner vore att erhålla. Hvad jag nu vill bevisa är, att
bakom denna genom Svevien sig som en skiljemur dragande
bärgås med dess höglandsskogar och bärgtoppar har den
germaniske sagesman, från hvilken Tacitus’ uppgifter ytterst
härflyta, förlagt nedgången till underjorden och underjorden själf
med dess olika riken, dess lycksalighetsfält och dess tillhåll
för spöken och demoner, samt att någon af Tacitus’
mellanhänder eller möjligen först han själf, i den tro, att här likväl
vore fråga om värkliga folkstammar och värkliga riken, sökt,
så godt sig göra lät, lämpa de mythiska uppgifterna efter
realitetens fordringar. Vi böra därvid erinra, att när i de
nordiska sagorna den ene eller andre äfventyraren vill
uppsöka nedgången till underjorden, för att få se dess
härligheter och dess fasor, måste han antingen segla in i ett
nordligt haf, höljdt i mörker, eller ock, såsom Saxos Hotherus,
fara öfver en hög bärgskedja. Här är det den sveviska
bärgskedjan, som tjänstgör för ändamålet.
Bakom bärgskedjan, heter det hos Tacitus, röra sig många
folk, bland hvilka lygiernas namn är det mäst utbredda.
Namnet lygier skrifves äfven Ligii, Logii och Lugii. Ehuru saken
är oviss, vill jag dock gärna medgifva, att vi här ännu hafva
att göra med ett värkligt germaniskt folknamn, och att dessa
lygier äro samma folk som Ptolomæus omtalar och som
omkring år 277 under höfdingen Serano inbröt i Gallien och
kämpade med romerske käjsaren Probus. Är detta antagande
riktigt, så ha lygierna på Tacitus’ tid varit bosatte i Sveviens
östligaste, för de öfriga germanerna föga bekanta eller okända
ängder, och hans sagesman har hört ett rykte därom. Men
när vi komma till de samhällen, till hvilka lygiernas namn
skulle sträcka sig, så kan jag icke hysa ringaste tvifvel om
att det är mythuppgifter, som fått tjena till stoff för dem,
och att dessa »samhällen» blifvit inrangerade under lygiernas
namn, emedan namnet lygier, såsom jag nedanför skall visa,
kan ha äfven en mythologisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
