Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångestväckande spöklika hos en krigshär ur de dödas värld
injaga de fasa; ingen fiende kan uthärda det öfverraskande och
likasom ur underjorden stammande i deras åsyn».
Skulle vi betrakta dessa uppgifter som en skildring af
en värklig germanstam, så hade vi först och främst att
medgifva, att det funnits en, som till skaplynne och stridssätt
varit fullständigt olik allt, hvad Tacitus själf och öfrige
romerske författare samt alla våra inhemska källor hafva att
förmäla om germanisk folkkarakter och germaniskt
stridsväsen. Man skulle nödgas antaga, att desse harier gjort det
till en för dem gällande princip att kämpa nattetid och att
därunder spela rollen af en spökhär från underjorden, samt
att deras grannar antingen aldrig kunnat komma underfund
med att det var jordiske stridsmän, icke spöken från
underjorden, som angrepo dem, eller också, att de, ehuru inseende,
att desse krigare med svarta sköldar och målade kroppar
voro dödlige människor, likväl aldrig kunnat öfvervinna den
fasa, som en sådan maskerad ingaf dem, eller genom vana
och erfarenhet komma därhän, att maskeraden upphörde att
slå dem med öfverraskning. Märkligt är också, att desse
hariers grannar och fiender städse skulle tillåtit dem att välja
natten till stridstid, då det ju hade stått de förre fritt att
själfve välja dagen, för att i sin ordning angripa dem.
Det, hvarom skildringen värkligen och på bestämdaste
sätt vittnar är, att i germanernas tro ingått föreställningen
om skaror af spöklike krigare med mörka sköldar, som kunnat
om natten uppstiga ur underjorden och utbreda omkring sig
fasa och panik. Den nödvändiga förutsättningen är nämligen,
att de kringboende stammar, som läto så regelmässigt skrämma
sig af den omtalade maskeraden, värkligen trodde på
tillvaron af en feralis exercitus, på härar af umbræ med
infernus aspectus, och att de föregifne eller värklige harierna
begagnat sig af denna tro, för att dess lättare besegra dem.
Här påtvingar sig det antagande, att desse harier aldrig
som folkstam existerat, att de aldrig utfört sådana
maskerader, som här tillskrifvas dem; men att den germaniske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
