Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ju Balder själf, Had själf, som vistas i Mimers lund
och där omgifvas och mottaga hyllning af sina andliga
barn, ásmegir’na, som utvalts att varda stamfäder till en
kommande världsperiods fromma slägten. Vi förstå då också,
hvarför desse gudabröder blifvit af Tacitus’ sagesman
jämförda med Kastor och Pollux. De grekiske dioskurerna, som
särskildt i den romerska käjsartiden gällde som symboler af
döden och uppståndelsen, äro i själfva värket, såsom ofvanför
bevisats, ursprungligen identiske med Balder och Had, och
denna identitet torde på Tacitus’ sagesmans tid varit än mer
i ögonen fallande än den kan vara i våra nordiska urkunder,
där Baldersmythen föreligger endast fragmentariskt och, hvad
den prosaiska eddan vidkommer, delvis vanstäld.
Ett af de epithet, med hvilka Balder och Had
gemensamt betecknades i 1:sta århundradet bland de germaner,
från hvilka Tacitus’ uppgifter härleda sig, var, som vi sett,
i latiniserad form Alcis. För detta ord finnas endast två
möjliga tydningar och bland dem endast en sannolik. Alcis
kan hänföras till det forngermaniska ahl värna, beskydda,
som har sin motsvarighet i det grekiska ’αλχή värn, beskydd,
och sina ättlingar i det gothiska ahl-s omvärnad plats,
hälgedom, i det fornengelska ealgian, beskydda, kanske
äfven i det genom brytning uppståndna nordiska
gudaepithetet Jálkr. Den andra möjligheten är att hänföra Alcis till
det forngermaniska elha, älg, ren. I förra fallet skulle Alcis
betyda »beskyddarne», en betydelse, som harmonierar med
dioskurernas väsen, enär desse alltifrån den forn-ariska tiden
burit särdeles starkt utpräglad karakteren af beskyddare och
hjälpare ur faror. Deras sammanhang med älgen eller renen
kan jag däremot icke begripa och lämnar fördenskull denna
möjlighet åsido, därvid dock anmärkande, att den stora
likhet, som till utseendet råder mellan derivativen af alh och
elha, lätt kunnat leda den germaniska phantasien in på att
göra älgen, renen eller hjorten till symboler af
»beskyddarne», så att Worsaae kan ha rätt, då han i hjortfigurerna
å ett af Gallehus-hornen ser Balder åsyftad. Hvad det nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
