Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver de yrken eller lefnadskall de tillhört, samt botare af
sådana sjukdomar, hvaraf de själfve lidit. Beatus Stephanus
botar efter sin död benlidanden och tvinsot i fötterna, samt
befriar fångar från deras fotbojor. Balder — och i
Merseburgformeln äfven hans häst — drabbas af ondt i fötterna. Saxo
berättar i detta afseende om Balder: adeo in adversam
corporis valitudinem incidit, ut ne pedibus quidem
incedere posset.
Den fästdag, som egnats beatus Stephanus, infaller,
likasom Pholsdagen, i början af Maj.
Från Stephanuslegenderna i Acta Sanctorum må vi nu
vända oss till den i norra Sverige ännu sjungna Sankt
Staffansvisan. Jag meddelar henne efter R. Bergströms och L. Höijers
upplaga af Geijers och Afzelius’ »Svenska folkvisor»:
1) Staffan var en stalledräng —
Vi tackom nu så gärna —
Han vattna sina fålar fäm
Allt för den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes än,
Stjärnorna på himmelen de blänka.
2) Två de voro röda,
De tjänte väl sin föda.
3)Två de voro hvita,
De va’ de andra lika.
4)Den fämte han var apelgrå,
Den rider själfve Staffan på.
5)Innan hanen galit har,
Staffan uti stallet var.
6)Innan solen månd’ uppgå,
Betsel och guldsadel på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
