Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de, Balder heder. Jag skall visa dig hvar han står. Skjut
på honom med denna telning.» Had tog mistelten och sköt
den på Balder efter Lokes anvisning; skottet gick igenom
Balder, och han föll död till jorden.....Men åsarne togo
Balders lik och buro det till hafvet. Ringhorne hette Balders
skepp, det största af alla. Gudarne ville skjuta det i sjön,
för att därpå göra Balders bålfärd; men de fingo icke
skeppet ur stället. Då sändes bud till Jotunheim efter den gyg,
som hette Hyrrokin. Hon kom, ridande på en ulf med
huggormar till tömmar, och hoppade af sin springare. Oden
befallde fyra bärsärkar att hålla honom, men de kunde icke få
makt med ulfven, utan att kasta honom omkull. Hyrrokin
gick till skeppets förstam och fick det i första taget i sådan
fart, att eld stod ut från rullarne och alla land skälfde. Då
vardt Thor vred och grep sin hammare och skulle krossat
hennes hufvud, om icke alla gudarne bedt om fred för henne.
Därefter bars Balders lik ut på skeppet; men då hans hustru
Nanna, Neps dotter, såg det, öfveransträngdes hon af sorg
och dog. Hon bars ut på bålet, och detta antändes. Då
stod Thor där och vigde bålet med Mjölner; framför hans
fötter sprang en dvärg, som kallas Lit. Honom sparkade
Thor till, så att han kom i elden och brann. Till denna
bålfärd kom mycket slags folk. Först är att nämna Oden,
och att med honom foro Frigg och valkyriorna och hans
korpar. Fröj åkte i vagn efter den galt, som heter
Gyllenborste eller Slidrugtanne. Heimdall for på sin häst Gulltopp,
och Fröja for med sina kattor. Där kom också en mängd
rimthursar och bärgresar. —
Den burleska prägel, som denna berättelse bär, ehuru
ämnet för densamma är den germaniska mythepopéens mäst
tragiska tilldragelse, kan icke undfalla någon läsare.
Berättelsens orimligheter gifva den ett skaplynne, som afsticker
på det skarpaste mot allt hvad vi annars känna af
fornnordisk skalde- och berättarekonst. Jag behöfver icke
påpeka det mer än puerila sätt, hvarpå Gylfaginnings författare
söker förlika sitt antagande, att Had var blind, med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
