Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lögn- och gyckelfjärd, som har sin mynning i Harbards tandgård
är symbolen af den smädelse, som ur Harbardsljods
färjekarls mun flyger öfver sundet mot Thor. Det är symbolen
af ett tal, som hånar och smädar gudarne.
Ulf Uggeson liknar således Thangbrand vid färjemannen
Harbard i Harbardsljod. Ulf liknar Thangbrand,
asaförnekaren, vid gudabespottaren och gudafienden Loke, en liknelse,
som från en troende hednings ståndpunkt är helt naturlig.
Och han låter veta, att han ej vill ha något obytt med dennes
hleypi-skarfr, ehuru det är en vän, som ber honom därom.
Detta är värsens innehåll och mening, och om man icke
vet mot hvem den är riktad, kan man väl svårligen gissa
hvem den afsedde gudasmädaren var. Men Ulf Uggesons
bland konstpoesiens skalder för öfrigt icke ovanliga
fyndighet har vetat att anordna den nu analyserade omskrifningen
så, att Thangbrands namn förekommer i densamma.
Idéen därtill har han antagligen fått därifrån, att brandr
bland andra betydelser har den af ett från ett skepps
förstäf utstående föremål, och att barð har samma betydelse.
Det ena ordet kan i en omskrifning nyttjas för det andra.
Första sammansättningsdelen i missionärens namn Þang
betyder sjötång, hafstång. Första sammansättningsdelen i
Hárbarþr är hár »grå». Här vore en omskrifning omöjlig, om
det icke också funnes ett substantiv hár »hår». Hår och
tång låta sig i omskrifning nyttja för hvarandra.
Skaldskaparmal säger: hár är sva kent at kalla skóg eða viðarheiti
nokkura o. s. v. Skog, som växer på en backsluttning, kan
kallas hliðþang, »backetång», hafvet kan kallas þangs lað
»tångens jord», gräset kan kallas haddr jarðar »jordens hår»
och tången själf kan i analogi härmed kallas hafsstrandens eller
fjärdens eller vikens eller sundets hår. Bland de flere ord, som
här funnos att välja på, för haf, fjärd, vik, sund fanns ett, som
passade dess bättre i stycket, om man ville likna Thangbrand
vid Harbard, som det i Harbardsljod begagnas för att beteckna
det vattenstråk, å hvars ena strand denne stod, nämligen sund:
hverr er sa sveinn sveina, er stendr fyr sundit handan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
