Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
står (ljósan ljá skaltu i lúðr bera, hann er liggr i Viðofnis
völum), och den skall han öfverlämna till Sinmara (str. 30).
Då varder den askfårgade gygen glad (str. 29) och utlämnar
svärdet (str. 30), och då har den, som vill hemta det, säkerhet
att återkomma från den farliga farden (str. 28).
Man erfar vidare, att Sinmara, så länge hon är i saknad
af den ljusa skäran, befinner sig »i en ångest, som ej kan
lättas», och att hanen Vidofner själf känner sig betryckt af
hennes, den svartas, suckan (str. 24)[1]. Detta betecknar från
Vidofners sida ett medlidande med den svarta
svärdvaktarinnans sorg, således en antydan, att Vidofner lät den mellan
sina kotor befintliga ljusa skäran komma genom Svipdag i
Sinmaras ego. Utan detta skulle ju Svipdag ej heller kunnat
fullgöra sitt ärende. Omöjligheten att på annat sätt än genom
Vidofners medvärkan erhålla skäran påpekar sången själf, då
den säger, att Vidofner icke låter sig bringa ned ur
världsträdet, såvida han icke träffas af hævateinn, men att hævateinn
aldrig kan erhållas utan i byte mot skäran, som finnes hos
Vidofner.
Häraf följer, att Svipdag värkligen erhållit Vidofners skära
genom denne själf; att han med skäran gått ned i
underjorden till Nare-Nidhads svarta drottning, nattdisernas moder,
och att denna, i glädje öfver att äga det enda medel, som
kan häfva hennes ångest, lämnar Svipdag det fruktansvärda
vapnet hævateinn.
Den första fråga, som nu möter oss, är den, om det
finnes något mythologiskt faktum, som kan förklara oss
orsaken till Nidhads drottnings djupa sorg.
Völundarkvida meddelar oss, att Nidhads dotter
Einn um ekka
þrunguz hann orofsaman
Surt(r)ar, sem mantu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
