Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hennes grift därnere var höljd med snö, detta ehuru den
var belägen i en ängd, dit köld och snö annars icke komma.
Denna uppgift är sannolikt af mythiskt ursprung. Å den
graf, som gömmer »Gymers urkalla völva», har mythen då
låtit ett undervärk inträffa af motsatt art till det, som enligt
isländska medeltidssagor timade å vissa mäns grafhögar, som
stodo gröna vinter och sommar.
Svárangr, »det tunga betrycket» eller den »tunge
betryckaren», är en personifikation af fimbulvintern, och
Svárangs söner, som i Harbardsljod 29 kasta sten på Thor, då
denne söker hindra dem gå öfver »ån» (Elivågor), för att
rycka in i Midgard, äro frostjättar.
Svithiod har från urgamla tider ansetts omfatta vida större
sträckor än det egentliga Svealand. Norr ut har Svithiods
välde enligt mythisk föreställning utbredt sig till Elivågor
(Gandvik), som i norr var gränsvattnet mellan jättelandet och
Midgard, samt omfattat äfven skridfinnarnes land.
Ivalde-Svigder är på en gång svearnes och skridfinnarnes konung,
och efter den »säter», Geirvaðils setr, Ýsetr, som var af
gudarne anförtrodd som utpost mot jättarne åt honom och
hans son Egil, ha ynglingakonungar, Svigders afkomlingar
kallats af skalden Thiodolf »säterförsvarare (setrverjendr).
På Tacitus’ tid och enligt hans germaniska hemulsmän
ansågos svionerna vara det herrskande folket på skandiska
halfön. Jag förmodar, att den skarpare skilnaden mellan
svear och götar tillkommit efter Tacitus’ tid, och att det
funnits århundraden, då dessa namn icke voro så bestämdt
fixerade, att ej götarna också kunde kalla sig svear och
svearne götar. Ännu så sent som i åttonde århundradet låter
Beowulfdikten svearne vara grannar till jutarne (Geátas)[1]
och danerna, antagligen icke på grund af då varande
förhållanden, utan med stöd af sagor, som jutar, angler och
saksare i fämte århundradet förde öfver till England. Häraf
synes följa, att icke ens i fämte århundradet någon bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
