Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättade vanerna om det angrepp, som förbereddes, och
lofvade dem sin hjälp. Denna var ock högligen af nöden, ty
de jätteskaror, som vältrade in i Midgard och som stormade
mot Bifrost, voro ofantliga. Asarnes, vanernas och alfernas
förenade makt tillbakaslog dem. Deras manspillan var så
stor, att Elivågor och dess kuster voro uppfylda af döda
kroppar, och jättarnes antal minskades den gången så, att
de icke mer varda farliga för Midgard förrän fram emot
Ragnarök.
134. Försoning mellan asar och vaner. Till tack
för Odens högsinnade handling kallade honom vanerna
tillbaka till Asgard och satte honom åter i Valhalls högsäte.
Försoningen stadfästes med det aftal, 1) att vanerna
frikännas från allt ansvar för de Odens gärningar, som de ogillat,
hvadan Njord skall vid tidens fullbordan återvända till
Vanaheim; 2) att om Gullveig pånyttfödes, skall hon icke brännas,
utan förvisas till Järnskogen; 3) att asar och vaner skola
hafva hälften hvar af de fallne på slagfälten.
135. Förnyadt krig mellan germanstammarne. I
Östgermanien hade ett nytt vapenfört slägte nu uppvuxit, och
detta reste åter Thjodrek-Haddings fana. Följd af den gamle
Hamal och af Hildebrand stälde sig Hadding på nytt i
spetsen för österns stammar. Asar och vaner ville mäkla fred.
Men Loke hade nu fått välde ej endast öfver Gudhorm, utan
ock öfver Svipdag, och fredsmäklingen visade sig omöjlig.
Gudarne dömde Svipdag att göra fred och gifva Hadding sin
del af fadersarfvet, men hvarken domen eller Fröjas tårar
bevekte honom. Han befalde sin son Asmund samla svearne
och skicka budkafvel till danerna och Gudhorms stammar.
De germaniska härarne ryckte åter emot hvarandra.
136. Svipdag försvinner. Gudarne sände den trotsige
Svipdag en yttersta hotande befallning att ställa sin vilja
under de världsstyrande makternas beslut. Han vägrade.
Men då hans flotta, starkt bemannad, seglat öfver
österhafvet, var han försvunnen. Gudarnes vrede hade drifvit honom
att kasta sig i hafvet. Där märkte han sig vara förvandlad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
