Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningsförmåga. Jag tager för gifvet, att pseudodarwinismen skall göra
denna invändning.
För min del tror jag, att den tid, som skiljer oss från
året 2000 före Kristus, är i förhållande till människosläktets
hela utvecklingsskede ganska kort och utgör, så att säga,
endast nästa steg intill den ståndpunkt, där vi nu befinna
oss. Den ariske mannen Aristoteles föddes för 2,273 år sedan;
den ariske Archimedes för 2,176 år sedan. Om våra
kvasi-darwinister vore sin egen utgångspunkt trogne, måste de
antaga, att deras egna hjärnor äro produkter af en betydligt
högre physiologisk utveckling än de nämde grekernas. Detta
ha de visserligen icke bevisat — intygen synas snarare gå
i motsatt riktning — men i hvarje fall måste det hafva någon
betydelse äfven för dem, att medan 2,273 år skilja dem från
Aristoteles, skilja endast 1,616 år Aristoteles från de hans
ariska fader, som lefde 2000 år före Kristus och antagligen
tillhörde stenålderns senare skede. Om dessa 1,616 år varit
en tillräcklig tidslängd för att framskapa sådana hjärnor som
Aristoteles’ och hans ganska intelligenta samtids ur ett så
primitivt organiseradt stoff, som deras stenålderfäders hjärnor
skulle enligt hypothesen hafva företett, så måste tiden mellan
åren 2000 och 384 före Kristus hafva varit ett skede af en
oerhördt snabb, alldeles häpnadsvärd physiologisk utveckling,
i jämförelse hvarmed tiden mellan Aristoteles och året 1889
efter Kristus måste betraktas som ett komplett stillastående,
om icke som en tillbakagång. Dock — jag har offrat för mycket
bläck på det onödiga göromålet att tillbakavisa den
invändning, som utgår från våra fäders förutsatta hjärnblödhet, för att
beundra wie wir’s dann zuletzt so herrlich weit gebracht.
Med föreställningen om våra hedniska fäders
hjärnblödhet parar sig den om deras obeskrifliga råhet. Man tycker
sig vara en riktigt vetenskapligt bildad människa, i full
besittning af framåtskridandets idé, när man talar om de gamle
germanernas råhet. Föreställningen härom är lika naiv som
den motsatta föreställning man förr hyst om våra förfäders
djupa visdom. Mig vill det synas, som om man på tal om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
