Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, när han under detta namn omtalades i en berättelse,
hvars äfventyr voro Egils egna. Den som visste, att
Ivalde-Svigder var en alfkonung i Svithiod och Finland, ryktbar
som väktare vid vadet öfver Elivågor och som stordrickare
och spjutkämpe behöfde icke särskildt undervisas om att
epitheten Finnkonung, Svigder (stordrickaren), Vadill och
Geirvandill (spjutkämpe) afsågo honom, när de förekommo i
dikter, som skildrade hans äfventyr.
Rikedomen på synonym var således hvarken en
besvärlig last, ej heller en anledning till förvirring, ty det epithet,
som en gång blifvit fästadt vid en viss gud, brukades, till
regeln, så långt som detta epithet var kändt och erkändt, om
honom ensam. Derom vittna både Rigvedahymnerna, samt
de helleniska och germaniska urkunderna. Undantagen
härifrån äro få och ha sin förklaring i dessa epithets generellare
eller patronyma betydelse.
Men ett helt annat förhållande med synonymen inträder,
när en religion gått under och dess myther endast i
fragmentariskt skick ha ur undergången räddats till eftervärlden. Det
kan då icke utan noggrannaste undersökning af fragmenten
fastställas hvilka namn som varit synonyma. Egil kan
uppträda i ett fragment med detta namn; i ett annat med sitt
binamn Örvandel, i ett tredje med sitt binamn Ebur, och så
länge de för handen varande fragmenten icke på det
noggrannaste blifvit undersökta med tillhjälp af den ofvan
omtalade reala methoden, ligger det närmast att antaga, att Egil,
Örvandel och Ebur äro tre olika personer. Ur de svårigheter,
synonymien under sådana förhållanden bereder, skulle man
måhända aldrig komma, om icke de båda eddorna lyckligtvis
gifvit talrika och eftertryckliga intyg om synonymiens tillvaro
på den germaniska mythologiens område, samt äfven
meddelat en hel mängd mythnamn af synonym natur. Hade så icke
skett, kan man vara öfvertygad om att naturmythikerna, som
älska mythernas isolering, emedan de då lättare låta behandla
sig som rena meteorologiska symboler, skulle helt enkelt
förnekat synonymiens tillvaro, samt att de linguister, för hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
