Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat, till hvilka jag kommit, stå eller falla med det
antagande, att Groa i Grogalder är densamma som Örvandels
hustru Groa, samt att Svipdag i Grogalder och Fjölsvinnsmal
är densamme som Svipdag i Saxos berättelse om konung Gram.
Recensenten tycker, att man så gerna kan antaga, att det
i mythologien funnits två eller tre personer, som hetat Groa,
och två personer, som hetat Svipdag. Han har förbisett,
att jag framlagt intyg för dessa personers identitet, medan
intet intyg blifvit framlagdt eller kan framläggas för
motsatsen. Men det är icke därom jag först har att yttra mig,
utan om den methodologiska innebörden af kritikerns
invändning. Jag skall visa, att denna för det första innebär en ur
den vetenskapliga methodens synpunkt principielt oriktig
värdeuppskattning af de båda i sig sjelfva formelt möjliga
antagandena, och att den för det andra innebär obekantskap
med eller förbiseende af förhållandet mellan synonymien och
homonymien i den germaniska mythologien.
Bland de heuristiska principer, som ingen vetenskaplig
forskning, af hvad slag den vara må, kan undvara och som
gälla äfven logikens tillämpning på problem, som det
praktiska lifvet erbjuder, till ex. på kriminaljuridiska
undersökningar, är en princip, som kallas enkelhetens eller den minsta
orsakens.
Den lyder i korthet så: hvarje undersökning skall utgå
från så enkla antaganden som möjligt. Det är samma
princip, som längesedan fått sitt uttryck i formeln: causæ non
sunt præter necessitatem multiplicandæ — samma princip,
som förde Copernicus till hans heliocentriska theori och som,
städse tillämpad af naturforskningens stormän, brutit en allt
vidsträcktare bygd åt de exakta vetenskaperna. Principen
innebär icke något aprioriskt antagande, att värklighetens
fenomen och dess orsakskedjor äro af enklast möjliga
beskaffenhet, och att fördenskull den enklast möjliga
förklaringen af dem skulle vara den bästa. Den hvilar på
methodologiens fordran, 1) att hvarje undersökning skall
regelmessigt fortskrida från granskningen af enklare sakförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
