Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen en åsikt yppats, att flere af Eddadikterna författats
bland nordmännen på Västerhafsöarna eller Irland. Ansluter
man sig till denna åsikt äfven med afseende på Völuspa,
förenklas och begränsas frågan sålunda: äro Västerhafsöarna
eller Irland Völuspas vagga? Och då är det ingen svårighet
att göra sitt val. »Irland var ju, då nordmännen gjorde dess
bekantskap, ett land med en rik blomstrande kristlig odling,
literaturen hade sina många begåfvade idkare i klostren och
utanför dessa, samt kunde förete så väl originalarbeten som
öfversättningar. Det keltiska Irland är då uppenbarligen
mellanlänken mellan Völuspa och Sibyllinska oraklen.»[1]
Herr Bang har icke närmare angifvit tidpunkten, då
Völuspas nordiske författare lefde och värkade på Irland. Men
enär det var under den första hälften af nionde århundradet
som nordmännen gjorde närmare bekantskap med och satte
sig fast på denna ö, så torde vi måhända utan fara för
misstag kunna antaga, att hr Bang förlägger den ifrågavarande
tidpunkten till nämda skede, hälst den senare hälften af
samma århundrade visar oss Irland försjunket i ett barbari,
som måhända icke alldeles omöjliggjorde, men dock torde
hafva försvårat sibyllinska studier.
Det är nordmännen själfve, som med rätt eller orätt
beskyllas för att hafva vållat den iriska kulturens undergång.
Men äfven om denna beskyllning vore grundad, hindrar det
icke, att enskilde nordmän kunde hafva trädt i sympatisk
beröring med den bildning, som mötte dem på irisk mark,
och stält sig i lärjungeförhållanden till henne. Till dessa
vackra undantag hörde Völuspas författare.
Det är icke blott en granskares rätt, utan äfven hans
plikt att till en början ställa sig på ståndpunkten af den
hypothes eller den upptäckt, hvars halt han har att
skärskåda, för att se, huru tingen där taga sig ut. Från
ståndpunkten af hr Bangs åsikt iakttaga vi då genast, att en
öfverraskande belysning faller på Völuspaskaldens förut i mörker
höljda personlighet. Hans namn förblifver visserligen okändt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
