Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
platsen begränsad till ett obetydligt antal rader, glest strödda
bland de mer än fyra tusen värser sibyllinerna omfatta. I
kvalitativt afseende är platsen, som vi sett, än värre lottad:
den är, så att säga, en skamvrå i ett mörkt hörn af det stora
tempel, sibyllan uppbyggt åt Gud Adonai och hans son Jesus
Kristus, eller att jämföra med den gamle »kyrkostocken»,
som förr hade sin plats i våra svenska kyrkors vapenhus.
Och sibyllans fördömelser öfver antikens gudar äro ingalunda
hållna i tvätydig eller dunkel ton, såsom de läsare, hvilka
känna hr Bangs afhandling, men icke själfva Oracula
Sibyllina, måste förledas att antaga. De äro tvärt om så obeslöjade,
öppna och tydliga, som man någonsin kan vänta dem af en
fanatisk monoteist.
Men jämte dessa anförda ställen förekomma några andra,
i hvilka namn och epitet ur den helleniska mytologien eller
den homeriska poesien nytjas för att beteckna allmänna
begrepp. Aposteln Paulus brydde sig icke om, att ordet eris
blifvit personifieradt till en gudinna och uppträdt som sådan
hos Hesiodus, Äschylus och Euripides. Han nyttjade det,
ett slikt sakförhållande oaktadt, i dess vanliga opersonliga
betydelse af kif, träta i Rom. 1, 9 och annanstädes. Nu är
det visserligen åtskilligt, som aposteln Paulus tillåtit sig, men
som det aldrig skulle kunnat falla sibyllinernas författare in
att efterlikna. Dit hör den milda, humana och filosofiskt
färgade uppfattning, han har af hedendomens väsen och
världshistoriska betydelse som ett förberedelseskede, under hvilket
mänskligheten hade till uppgift att pröfva, huruvida hon med
egna krafter och utan särskild uppenbarelse skulle kunna
»trefva sig fram till Gud, änskönt han icke är långt ifrån oss».
Dit hör den aktning, han egnar äfven åt hedniske skalders
uttalanden om Gud såsom det väsen, hvari allt har sitt lif,
och om människans väsen såsom befryndadt med hans. För
sibyllinernas författare däremot är polyteismen ingenting annat
än en synd, som straffas i detta lifvet med forfärliga
hemsökelser öfver folk och städer och i ett annat lif med Gehennas
eld. Hvad hedendomen alstrat af ädla och och sedliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
