Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»gudarne», som i citatet hos Josephus utsända stormvindarne,
hafva i Oracula Sibyllina fått vika för »den odödlige» Gud.
Så fjärran äro sibyllisterna från hvarje tanke på att inhölja
sin sierskas utsagor i dunkelhet med afseende på hennes
religiösa ståndpunkt eller att inblanda i dessa alltid
monoteistiska eller positivt kristliga utsagor något »helleniskt» element,
om med helleniskt skall förstås helleniskt-polyteistiskt[1].
Vi komma nu till den sista gruppen af »helleniska»
beståndsdelar i Oracula Sibyllina. De utgöras af lån och
bearbetningar från äldre grekiska skalder. Om sibyllans
ställning till Homerus nämdes något i vår föregående uppsats.
Hon påstår, som man vet, att han upptäckt hennes
handskrifter, ur dem tillegnat sig sin verskonst, sin episka diktion
och hvad han känner om de värkliga tilldragelserna i
trojanska kriget, samt att han sedan dolt sitt bokfynd, för att
ingen skulle erfara något om hans litterära fribyteri. Därmed
kan sibyllan uppträda som vore hon i sin goda rätt, då hon
i den klena mån hon mäktar efterbildar Homerus’ språk, samt
nyttjar homeriska och qvasihomeriska epithet, ty det är ju
han som härmat henne, icke hon som härmar honom.
Därmed har hon ock gifvit sina ord en ökad vigt, då hon tager
honom i upptuktelse för att han med inblandning af
polyteistiska osanningar förfalskat hennes berättelse eller
förutsägelser om Trojas belägring:
Han är den förste, hvars hand skall räkna de blad, som jag skrifvit.
Sen förskönar han själf hjälmbärande krigiske männer,
Hektor, Priamus’ son, och peleiden Akilles,
Liksom de öfrige ock, som värkade blodiga bragder.
Gudar manar han äfven fram till hjältarnes bistånd,
Skrifvande lögner och gäckande så tomhufvade mänskor.
(III, 425 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
