Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomskinligt hållna, att man tydligen skönjer författarnes uppsåt
att icke ställa sina läsares skarpsinne på hårda prof. Att
stilen i Oracula Sibyllina, jämförda med klassiska arbeten,
är underhaltig, att språklärans regler ibland få sitta emellan,
att ord af barbarisk form icke försmås, att värserna ofta äro
jämmerligt byggda, att sibyllisterna i få ord sagdt äro klene
skriftställare och dålige poeter, som föga förtjäna det loford
hr Bang gifvit dem för den »virtuositet», hvarmed de röra
sig »i de till en del starkt arkaiserande formerna», det hade
med skäl kunnat anmärkas. Men detta är något annat än
stilens uppsåtliga dunkelhet. Allra minst har man att tala
om en sådan i sibyllans bekännelser af sin tro eller i hennes
religionshistoriska profetior. Vi meddela här ett prof,
slumpvis valdt, på stilen i dessa:
Ur Marias jungfruliga sköt det föddes ett nytt ljus.
Ifrån himlen han kom och vardt iklädd människoskepnad.
Först i strålande kraftig gestalt sig Gabriel tedde,
Kom som bud ifrån Gud, och så han sade till jungfrun:
Ungmö, upptag Gud i ditt obefläckade sköte!
Sade — och Gud förlänade nåd. Men hon, som det hörde,
Hon, som förblef så ren som hon var, vardt fattad af bäfvan.
(VIII, 458 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
